FÖR- ssgr (forts.):
(II B) FÖR-HÖLJA, -else (Lind (1749)), -hölning (Linc. (1640; under dissimulatio)); -are (Linc. (1640; under occultator)). [efter t. verhüllen] (†) hölja, hölja över (ngn l. ngt), skyla, betäcka; gömma, dölja; äv. refl.: äv. bildl. Hon .. dokadhe sigh och förhölgde sigh. 1Mos. 38: 14 (Bib. 1541; Bib. 1917: höljde in sig). Ah at tu förholde migh j heluete, och fördolde migh. Job 14: 13 (Bib. 1541; Bib. 1917: att du ville gömma mig). Effter the lybske .. theres listige falskheet .. med Gudz ord .. besmycke och förhölie monde. HH 20: 5 (c. 1580). Lovén Cam. 199 (1839). Dalin (1852; angivet ss. föga br.). —
(II A) -HÖNA, v. [av t. verhöhnen] (†) förhåna. Fosz 439 (1621).
Spalt F 2778 band 9, 1927
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se