Publicerad 1927   Lämna synpunkter
FÖRKLENRA, v. -ade. vbalsbst. -ING.
Ordformer
(-klen(n)ering 1612—1613)
Etymologi
[efter t. verkleinern; jfr FÖR- II A o. KLEN. — Jfr FÖRKLENA]
(†)
1) = FÖRKLENA 1. MandSigism. Q 3 a (1596). (Påvevalet) skal skee sålunda, at Keysarens Högheet och Anseende ther medh icke blifwer förkleenrat. Schroderus Os. 2: 591 (1635). RARP 6: 8 (1656).
2) = FÖRKLENA 3. GR 29: 396 (1560). Eho honnom häder med ord som .. lenda honnom til förklenring .. förwisas legerett. Gustaf II Adolf 248 (1621).

 

Spalt F 2803 band 9, 1927

Webbansvarig