| Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖR- ssgr (forts.):
(II 1 a β, γ) -KRAMA l. -KRAMMA. [efter t. verkramen] (†) krama sönder (ngn l. ngt), klämma sönder l. fördärvad, krossa; äv.: klämma ihjäl (ngn). Tu skalt .. icke offra Herranom någhot thet förkramat eller förstött .. är. 3Mos. 22: 24 (Bib. 1541; Bib. 1917: snöpt genom klämning eller krossning). Quinnonnes son bleff dödh om nattena, ty hon förkrammadhe honom j sömpnen. 1Kon. 3: 19 (Bib. 1541; Bib. 1917: hon hade legat ihjäl honom). Almqvist Amor. 46 (1822, 1839). —
(II 1 a ϑ, c γ) -KRIGA. [efter mnt. vorkrigen l. t. verkriegen] (†) förspilla l. förlora l. göra slut på (ngt) gm krig l. strid (äv. oeg.: gm processande o. d.); äv. i förb. förkriga bort (ngt); äv. refl.: ruinera sig gm krig osv.; i p. pf.: utblottad gm krig. GR 10: 117 (1535). Wij haffwe .. så förkrijget oss, att wåre kijster äre fast tome bleffne. Därs. 16: 336 (1544). (Konung Gustav) war nu en förkrigat herre oc hade nu intet på kistebotnen. Svart G1 79 (1561). Hertug Albrecht fordrede .. vederlegning, för thet han .. hoss keijeseren emot kongen i Franckerike .. förkrijget hade. HH 20: 102 (c. 1580). (Han) hade .. förkrijget sitt bortt. Därs. The wredhe trättare (dvs. de trätlystna) .. förkrigha, bortslå, och förspilla alt. PErici Musæus 5: 230 b (1582). Schultze Ordb. 2435 (c. 1755). —
(I 2) -KRIGS-PRIS30~2, n. (nytt ord) om pris som var gällande före världskriget 1914—1918. Normalt förkrigspris. SvD 1923, nr 98, s. 10. —
(I 2) -KRIGS-SKULD30~2. (nytt ord) om skuld från tiden före världskriget 1914—1918. Striden om Rysslands förkrigsskulder. Upsala 1922, nr 91, s. 1. —
(I 2) -KRISTEN3~20. från tiden före Kristus l. före kristendomens införande (i ett land o. d.). Snellman Stat. 110 (1842). Våra äldsta förfäders förkristna guda- och världslära. Oscar II 6: 265 (1895). Före det 15:e förkristna århundradets början. SvH 1: 124 (1903). —
(I 2) -KRISTLIG3~20. [jfr FÖRE-KRISTLIG] = FÖR-KRISTEN. Ignell Renan XXXVII (1863). Den förkristliga grekiska kulturen. Göransson UndersRel. 1: 189 (1904). —
(II 3) -KRISTLIGA förkris4tliga l. fœr- (jfr anm. 2:o sp. 2313), v. -ade. [till KRISTLIG] (i skriftspr.) göra kristen. Fahlcrantz 6: 140 (1857, 1865). Det platonska elementets förkristligande hos Vitalis. SvLittH 2: 219 (1919). —
(II 2 b) -KROPPA, v.1 -ade; -ning. [jfr t. verkörpern; till KROPP] (†) förkroppsliga; äv. refl. Den .. lag, / Som sig i fenomenerna förkroppar. Fahlcrantz 2: 140 (1826, 1864). Atterbom PoesH 1: 44 (1848). —
(II A) -KROPPA förkrop4a l. fœr- (jfr anm. 2:o sp. 2313), v.2 -ade; -ning. [efter t. verkröpfen, verkropfen, avledn. av kropf, utväxt, svulst, kräva, framskjutande parti; jfr KROPP] byggn. föra (ett listvärk l. bjälklag o. d.) rätvinkligt rundt omkring ett framskjutande parti (i st. f. att låta det avbrytas av detta); ss. vbalsbst. -ning äv. i konkret anv.: förkroppat listvärk osv. CAEhrensvärd 38 (1782). Förkroppade bjelkverk. Brunius Resa 1838 274 (1839). Ett listverk med triglyf-fris, som för hvarje kolonn förkroppas. MeddSlöjdf. 1895, s. 17. —
(II 3) -KROPPSLIGA förkrop4sliga l. fœr- (jfr anm. 2:o sp. 2313), v. -ade; jfr FÖR-KROPPSLING. [till KROPPSLIG; jfr FÖR-KROPPA, v.1] giva (konkret) gestalt l. yttre form åt (ngt); framställa (ngt) i kroppslig l. konkret gestalt; lekamliggöra; äv.: i sig framställa (ngt) i kroppslig gestalt, utgöra en (konkret) bild l. personifikation av (ngt); refl.: taga (konkret) gestalt; ofta i p. pf. i adjektivisk anv.: framställd l. framträdande i kroppslig gestalt; personifierad. Polyfem III. 13: 3 (1811). Ljudet eller det yttre material, genom hvilket föreställningen skall förkroppsligas. Claëson 1: 240 (1858). Han har .. stått för vårt minne .. såsom det förkroppsligade idealet af en universitetslärare. Cavallin (o. Lysander) 49 (1876). Konst, litteratur och vetenskap, så vidt som de förkroppsligat sig i konstverk, skrifter eller talade ord. Rein Psyk. II. 1: 96 (1891). Henri Rochefort .. förkroppsligar många af den franska folksjälens sämsta sidor. Laurin Våld 406 (1910). —
-KROPPSLING förkrop4sliŋ l. fœr- (jfr anm. 2:o sp. 2313), r. l. f. [till FÖR-KROPPSLIGA] (föga br.) förkroppsligande; konkretisering; personifikation; äv. konkret. Bygnadskonstens uppgift .. (är) den estetiska förkroppslingen af den speciela tanken i bygnaden. TT 1878, s. 199. Först genom förkroppsling får undervisningen lif. PedT 1908, s. 204. (Byron) blev för sin samtid geniets själva förkroppsling. Hallström LevDikt 101 (1914). —
(I 2) -KROSS3~2. tekn. kross(värk) för utförande av en första, grövre krossning. SDS 1897, nr 139, s. 4. Kvarnhuset är inredt med fyra par stenar, en valsstol, en förkross, två centrifugalsiktar. PT 1909, nr 215 A, s. 4.
Spalt F 2821 band 9, 1927