| Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖRLIKA förli4ka l. fœr-, i Sveal. äv. 032 (förli´ka Weste; förli`ka Dalin), v. -er, -te, -t, -t, äv. (numera föga br.) -ade; o. FÖRLIKAS -li4kas, i Sveal. äv. 032, v. dep. -es l. -s, -tes, -ts, förr äv. -ades (pr. ind. sg. -ar GR 2: 158 (1525), Hallström Legenddr. 55 (1908), Östergren (1923: ”refl. även -ar”); -er GR 17: 189 (1545) osv. — ipf. -ade Bælter JesuH 5: 7 (1759), Hildebrand Isl. 80 (1867), Östergren (1923: ”refl. även -ade”); -te GR 7: 52 (1530) osv. — p. pf. m. o. f. -ad GR 8: 364 (1532), Hermes 1821, 2: 181; -at IndSvec. (1641); -t (-tt) GR 1: 158 (1523) osv. — sup. -at GR 4: 2 (1527), CVAStrandberg 1: 205 (1861), Östergren (1923: ”refl. även .. -at”); -t (-tt) OPetri Tb. 27 (1524) osv. — dep. (o. pass.) inf. -as GR 7: 260 (1531) osv.; -es GR 3: 8 (1526), AOxenstierna 2: 108 (1612); -is EkenäsDomb. 1: 105 (1646); -s Benedictsson Peng. 194 (1885; dial.). — pr. ind. sg. -as GR 10: 309 (1535); -es Nordenflycht QT 1748—50, s. 38, osv.; -s Brenner Dikt. 1: 158 (1706, 1713) osv. — ipf. -ades VDAkt. 1694, nr 107; -tes GR 1: 159 (1523) osv. — sup. -ats VDAkt. 1790, nr 460; -ts UrkFinlÖ II. 1: 124 (1593) osv.).
vbalsbst. -AN (se avledn.), -ANDE (föga br., VetAH 1805, s. 135, Dalin (1852)), -ELSE (se avledn.), -ING (se FÖRLIKNING, sbst.1), -NELSE (se avledn.), -NING (se d. o.); -ARE o. -ERSKA (se avledn.).
1) (†) göra lika (med avs. på storlek o. d.). Twå gångar om åhre (bliva) .. Dagh och Natt .. medh tolff timars längd förlijkte. Werve Alm. 1649, s. B 3 b.
2) (förr) mil. i fråga om vissa eldvapen (kanon o. gevär); eg. med obj. betecknande sikte (siktskåra) o. korn: bringa (sikte o. korn) att ligga på samma höjd över loppets medellinje (kärnlinjen); äv., i överförd anv., med obj. betecknande kanon l. gevär: skottställa. Ett förlikt Stycke. Grundell AnlArtill. 2: 46 (c. 1695). Äro sigtet och kornet lika högt belägna öfver kärnlinien, sägas de vara förlikta. LbArtill. 18 (1883).
3) (†) likställa (med avs. på egenskaper o. d.), jämställa; förlikna; jämföra. Hwar wij skole .. Konung Gustaffs Regemente medh Konung Christierns förlijke. GR 18: 292 (1547). (Ingen) blodgirigare tyran (har) warit, som med .. (Ivan Vasiljevitsch) står til at förlika. Petreius Beskr. 2: 46 (1614). Att Tabell-Författarne föranlåtas, att själfve kontrollera sitt arbete genom Summornas förlikande den ena med den andra. VetAH 1805, s. 135.
4) (†) låta (ngt) uppväga (ngt annat); utjämna (ngt med ngt annat); kvitta (ngt mot ngt). Rente må mett lige rente, effter Swerigis Lagh, forlicht .. bliffua. GR 13: 40 (1540). (Jag) förer .. thenne (post) hijt (dvs. till kredit), til at förlijka thet Partie som genom Miszförstånd vthi Debet fördt är. Hortulanus Räkn. L 3 b (1646). JGOxenstierna 1: 165 (1805). — refl.: uppväga vartannat; stämma inbördes, gå ihop. Huru .. (debet och kredit i räkenskaperna) sig förlijkett hade. GR 20: 179 (1549).
5) (†) ersätta, godtgöra (ngn för en tjänst l. ett arbete o. d.); jfr 7. Murenius AV 218 (1650). Bekenner klockaren Iöns att the (dvs. församlingsborna) wäll förlijka honom för sitt omack. Därs. 531 (1664).
6) försona (ngn med ngn l. ngra med varandra); bilägga (strid l. tvist o. d.).
a) med personligt obj.: bilägga tvist l. strid emellan (ngra), stifta fred emellan (ngra), försona (ngn med ngn l. ngra med varandra); refl. o. dep., förr ngn gg intr. l. i passivt refl.: bilägga tvist l. strid sinsemellan, bliva försonad (med ngn) l. försonade (med varandra), ingå förlikning, sluta fred; äv. (i vitter stil) i utvidgad anv. med avs. på (fientligt) sinne(lag) o. d.; äv. oeg. l. bildl. De voro länge ovänner, men förliktes slutligen. GR 1: 158 (1523). Wardher hon (dvs. hustrun) och skild j frå honom (dvs. mannen) så leffue ogifft, eller förlike sigh medh mannen igen. 1Kor. 7: 11 (NT 1526). (Kyrkoherden må) försökia at .. the stridande (inom församlingen) förlijka. KOF II. 2: 251 (c. 1655). Om Konungen blef förlickt med Czaren, så kunde Franckrike få en ansenlig hielp. Nordberg C12 1: 804 (1740). (En gud) hvilken skulle komma i verlden at förlika det Goda och det Onda. Dalin Hist. 1: 124 (1747). Hertigarne .. (skulle) icke förr kunna lösas från bannet, än de hade förlikat sig med Hertig Christofer. Strinnholm Hist. 5: 210 (1854). Min son (säger hertig Karl) skall .. förlika sinnen / Och helsas stor utan svåra minnen. Snoilsky 4: 53 (1887). — särsk.
α) i numera obr. uttr. o. förb. (jfr β). Erijk Trolle är nu wänliga fförlijkt med Osz, om then owilia och mistanka som han wtij kommen war. GR 5: 123 (1528). Achta tigh för en förlijkt Fiende. Grubb 2 (1665).
β) (†) i religiös mening: försona (människan med Gud); refl.: försona sig (med Gud). Wij wordhom förlijkte medh gudhi genom hans sons dödh. Rom. 5: 10 (NT 1526; Bib. 1917: försonade). Efter han feck förlika sig med Gud. Nohrborg 445 (c. 1765). Hagberg Pred. 6: 111 (1820).
γ) i sht jur. i fråga om rättstvist l. rättegångsmål (numera väsentligen i fråga om tvistemål, i sht förr äv. i fråga om brottmål): bringa till stånd uppgörelse i godo mellan (parterna, varigm rättegång undvikes l. nedlägges); refl. o. dep., förr ngn gg intr.: enas (med ngn l. med varandra) om dylik uppgörelse; jfr b β. Domaren sökte förgäves förlika parterna. Olaff Lekares hustru skal forlika med then mannen, som paa barnenes vegna klaghade. OPetri Tb. 7 (1524). Kemenerene skule forlike them som sloges. Därs. 25. Ingen then sigh icke hafuer förlijkt eller förlijkningh vtloffwadt medh rätte målzägande .. skall warda aflöst. KOF 1: 430 (c. 1618). Schrevelius CivPr. 223 (1853). Förlikas parterna medan saken ligger för Rätta. Broomé CivPr. 140 (1882). — i numera obr. l. knappast br. uttr. Hvilke gode men them (dvs. parterna) vel forlijkt hade for alt thet tiltall, som samme Joghan for(nämn)da hustru Anne tiltala hade på then tijdh. OPetri Tb. 27 (1524). Samma dagh bleffuue Oloff Larss(o)nn och Jörenn bådzskier förennthe och förlichtte om dett klammer och sack, som dem haff(uer) wåritt emellom. TbLödöse 190 (1590). Samma dagh förlichtis sigh Anders Biörss(o)n m(edh) Kierstin Oloffz dotter, för detth han hade henne belegradh, till ath giffua henne 12 m(ar)k. Därs. 240 (1591).
b) med sakligt obj.: bringa stridande l. tvistande personer l. parter att uppgöra l. nedlägga (strid l. tvist o. d.), åvägabringa uppgörelse l. försoning l. fred i l. rörande (strid l. tvist o. d.), bilägga, utjämna (strid osv. mellan stridande l. tvistande); ngn gg i överförd anv., med sakligt subj.; förr äv. med subj. betecknande (en av) de stridande personerna l. parterna: uppgöra, nedlägga, ingå förlikning i l. rörande (strid l. tvist o. d.); förr äv. ngn gg dep. med samma bet. GR 1: 159 (1523). Forlijkte konung Eric .. sakena så, at konung Birger skulle thå behalla tridhie parten aff rikit. OPetri Kr. 115 (c. 1540). Om sådanne trätor emillan rådzpersoner i vänligheet må förlijkas. RP 6: 200 (1636). Denna tvist blef förlikt genom Sigvald Jarl. Fryxell Ber. 1: 94 (1823). Grafven allt förliker, / Himlen allt förklarar. Wallin Vitt. 1: 194 (c. 1830). Det enda råd som kunnat förlika striden. Beskow K12 1: 56 (1868). Förlika en schism. Auerbach (1908). — särsk.
α) i numera obr. uttr. Dett krigedh medh Brunswick ähr förlicktt. OxBr. 5: 103 (1616). Marckgrefwen Albrecht .. wille förlijka then owilia som war emillan Konungh Gustaff och the Dantzigker. Girs G1 168 (c. 1630).
β) i sht jur. med avs. på rättstvist, rättegångsmål o. d. (numera väsentligen med avs. på tvistemål, i sht förr äv. med avs. på brott l. brottmål): bringa till stånd resp. medgiva l. ingå på uppgörelse i godo i l. rörande (tvisten l. målet l. brottet osv.); jfr a γ. OPetri Tb. 20 (1524). Ingen sack, som clagedt bliffuer, bör att förlikes vtan th(et) skeer för rätte. TbLödöse 69 (1587). Sin egen saak får wachtmestaren förlijkas om han will. ConsAcAboP 2: 246 (1660). Hemnas å förlijkt sak. Stiernhielm VgL 104 (1663). Konungen måste .. förbjuda att Adelen eller Kronfogdar icke skulle nedtysta och förlika grofva missgärningar. Hallenberg Hist. 3: 296 (1793). Major Gabr. Tandefelt som nyl. var här, har nu förlikt sin tvist med von Mellska och Loffmanska Sterbhusen. Porthan BrefCalonius 163 (1795). Anmäla målet såsom förlikt. Afzelius Minn. 10 (c. 1870). De Geer Minn. 2: 75 (1892). jfr Broomé CivPr. 85 (1882).
7) godtgöra (ngn för oförrätt o. d.); sona (brott o. d.), ersätta (skada o. d.); jfr 5.
a) (numera nästan bl. jur.) med personligt obj.: gm erläggande av böter l. skadestånd ernå förlikning med (ngn); ersätta, godtgöra (ngn för liden oförrätt l. skada l. förlust o. d.). BtSödKultH 12: 82 (1598). (Margetha bad) att Martino pålegges att tagha henne till echta, eller på wedherbörligit sätt förlijka henne. ConsAcAboP 1: 568 (1653). Pröfvar Konungen, eller thes Domhafvande, dråparens gierning vara sådan, at han målsäganden förlika må. MB 26: 3 (Lag 1734). När Arfvingarne sig .. besvärade, .. blefvo de (ofta) förlikte .. genom vederlag i penningar. Botin Hem. 2: 36 (1756). Björling CivR 282 (1910).
b) (†) med sakligt obj.: godtgöra, (för)sona (brott, oförrätt mot ngn o. d.) gm erläggande av böter l. skadestånd o. d.; ersätta, godtgöra (skada l. förlust o. d. som man vållat ngn); äv. med indirekt personobj.; stundom i uttr. förlika sig med ngns skada o. d.; äv. i överförd anv. med sakligt subj.: försona (ngt). GR 25: 225 (1555). Hwilken thera parten Gottlandh blifwa Tildömbdt, then samma skulle sigh förlijka medh the Lübeska Köpmännernes lijdne Skada. Girs G1 51 (c. 1630). (Konung Sigismund begärde) at Suischi wille all oförrätt förlijka, omkostnaden förnöija (osv.). Widekindi KrijgH 144 (1671). Förlika de Lybske Köpmänner den skada, de .. hade lidit. Celsius G1 1: 234 (1746). Ingen bragd förlikar / vänskapens brott. Ling Tirf. 1: 74 (1836). Sedan .. dråparen förlikat och försonat sitt brott. Strinnholm Hist. 4: 464 (1852).
8) (numera i sht vard.) dep., i sht förr äv. refl.: vara ense, komma överens, sämjas, samsas, leva i frid o. sämja (med ngn l. med varandra); ”draga jämnt”; äv. med bestämning inledd av prep. om (jfr 9): vara ense, sämjas om (ngt); i sht förr äv. i uttr. förlikas tillsammans l. tillhopa; äv. bildl. med sakligt subj., stundom närmande sig l. övergående i bet. 10. Huru förlijka sigh Christus och Belial? 2Kor. 6: 15 (Bib. 1541; bibehållet i Bib. 1917; NT 1526: dragher Christus offer eens medh Belial). Thet händer sällan, thet två herrar uthi itt rijke .. sigh emellan skulle kunna förlijkas. LPetri Kr. 38 (1559). Lares Jönszon och hans hustrus moder förlikas illa tilhopa. ÄARäfst 8 (1596). Eld och vatn förlikas icke. Serenius (1741). Yngling .. (som) ej kan med sina medlärjungar förlikas, blifve .. ifrån Läroverket skiljd. FörslSkolordn. 1817, s. 28. Man kan icke gärna tänka sig brahmaner och buddhister godvilligt förlikas om samma statsskick. (Cavallin o.) Lysander 202 (1874). Förlikas tillsammans. Östergren (1923). (†) Gubbar! min sann, / På hvarann / Måste man / Nu förlikas, som man kan. Bellman 4: 42 (1791) [jfr uttr. god på ngn o. d.]. — särsk. i ordspr. l. ordspråksliknande talesätt. Twå Frijare förlijkas intet hoos en Brwdh. Grubb 186 (1665). Twå Hundar förlijkas intet om ett Been. Dens. 833. Förlikas .. som hund och katt. Scherping Cober 1: 98 (1734). Två stora förlikas ej i en påse. Granlund Ordspr. (c. 1880).
9) (numera föga br.) refl. l. dep., förr ngn gg intr. l. i pass. (i uttr. bliva l. vara förlikt) l. i pass. refl.: komma överens, överenskomma, bliva ense (med ngn l. med varandra om ngt), träffa avtal l. överenskommelse (om ngt); vanl. med bestämning inledd av prep. om, förr äv. över, förr äv. med att-sats l. indirekt frågesats: enas om, avtala (att l. vad l. huru osv.); förr äv. opers. i pass.: det bliver avtalat l. överenskommet (att osv.); förr äv. ngn gg tr. med sakobj.: enas om (ngt), överenskomma om (ngt). GR 4: 2 (1527). Szå wele wij well om köpett forlikas. Därs. 11: 56 (1536). Om de kunna sigh ther vm i middelltid förlikes. TbLödöse 234 (1591). Nu kan hända, att syskon, broder eller syster, eij kunna förlijkas, hwem then andra skall lösn gifwa. Lagförsl. 42 (1609). (Målarämbetet må hava sammankomst hos de andra gillena) opå then dagh och tijdh .. som the medh the andra Embeter ähre förlijkte och samsatte. MeddNordM 1898, s. 64 (1622). Articklen om Rättfärdigelsen war allereda för fem Åhr sedan på thet Samtaal som hölts i Regenszburgh förlijkt. Schroderus Os. III. 1: 254 (1635). Dedt är svårt att förlijkas öffver kyrckjoordningen. RP 6: 425 (1636). Effter studenterna tyckte .. hyran wara för högh, hafua thee icke kunnat medh henne (dvs. värdinnan) om husen förlijka. ConsAcAboP 1: 113 (1644). Strax förlijktess, att hwar af them (dvs. fästmannen o. fästmön) togh sina gåfwor igen. VDAkt. 1681, nr 151. Begge Folken (hade) förlikt sig om et högre mål. Dalin Hist. 2: 124 (1750). Förlikas om ett gemensamt uppträdande. Östergren (1923).
10) (i sht i skriftspr.) bringa till överensstämmelse l. harmoni, sammanjämka, sammansmälta, förena, ena (ngt med ngt annat l. olika saker l. förhållanden med varandra); refl. l. dep.: vara i överensstämmelse l. harmoni (med ngt l. med vartannat), harmoniera, gå (väl) tillsammans, låta sig förenas. Dessa yttranden, åsikter, motsägelser låta sig icke förlikas. Förlika stridiga ståndpunkter. Hans handlingssätt är svårt att förlika med hans löften. LPetri 2Post. 198 b (1555). Ändock thenne synes .. åthskillige meeningar, likväl ther man them rätt anseer, ståå the lätteliga att förlijka. Dens. Kr. 7 (1559). Det förliks icke med deras natur. Dalin Arg. 1: 82 (1733, 1754). Hvad färgornas förening angår, lärer man genom de åtskilliga blanningar man däraf gör, om de kunna förlikas eller icke. Miniatursk. 30 (1784). Att billighet och nåd med rättvishet förlika. JGOxenstierna 5: 136 (c. 1817). Feghet förlikes väl med trots. Rydberg RomD 40 (1877). Sist nämda faktum förliker sig väl med det andra. Fahlbeck Ad. 2: 25 (1902).
11) komma (ngn) att icke längre hysa motvilja (mot) l. uppresa sig (mot ngt l. ngn), stämma ngn försonlig (mot ngt l. ngn), ”försona” (ngn med ngt l. ngn); äv. med sakligt subj.; numera i sht refl., förr äv. dep. (om person, sinne l. känsla o. d.): upphöra att känna motvilja mot l. att uppresa sig (mot), (börja att) se försonligt (på), ”försona sig” (med ngt l. ngn); (komma att) fördraga l. tåla (ngt l. ngn); resignera (inför ngt), finna sig i (ngt), finna sig till rätta (med ngt); vanl. med bestämning inledd av prep. med, stundom vid. Jag kan icke förlika mig med den tanken att (osv.). Den vänliga behandling han erfor förlikte honom snart med skollivet. Denne Apostel (var) nögd med sit fängelse, och förliktes med sina band. Mörk Th. 3: 207 (1758). En åldrig seglare .. / Sin lärling småningom med böljorna förlikar. Wallin Vitt. 1: 10 (1805). Man kan ej förlika sinnet vid den satsen, att (osv.). Törneros Brev 2: 112 (1827; uppl. 1925). Förändringen i regeringssättet, med hvilken hans frihetskänsla icke kunde förlikas. Franzén Minnest. 2: 320 (1828). Tegnér, som annars så villigt .. erkände hvarje förtjenst, kunde aldrig förlika sig med Fahlcrantz’s författarskap. Wirsén i 3SAH 11: 228 (1896). Han hade svårt att förlika sig med sitt öde. Lagerlöf Holg. 2: 470 (1907). (Han) hade .. svårt att förlika sig med den unga prästen. Dens. Troll 2: 57 (1921).
FÖRLIKARE, m.||(ig.). [jfr d. forliger] (numera föga br.) till 6: medlare, fredsstiftare. Helsingius L 3 a (1587). Den valde Konungen .. blir (under medeltiden) .., i sin egenskap af högste domare, rätteligen den högste förlikaren. Nordström Samh. 2: 7 (1840). Rydberg Myt. 1: 666 (1886). BtRiksdP 1899, 8: nr 17, s. 15 (i fråga om arbetstvister; jfr FÖRLIKNINGS-MAN 2). —
FÖRLIKELSE, f. (-els(s)e (-elsze) 1523—1696. -ilse (-iilse) 1523—1534) [fsv. forlikilse; jfr d. forligelse] (†) till 6: förlikning (se d. o. 4). GR 1: 159 (1523). Jngen .. (skall) late forhandle eller tale om frijd eller forlikiilse. Därs. 9: 23 (1534). HärnösDP 1696, s. 536.
FÖRLIKLIG, adj.; adv. -en (†, Juslenius), -t (†, SPF 1812, s. 211). (-elig 1631—c. 1755. -lig 1651—1923)
1) (numera knappast br.) till 6 o. 8: som lätt låter sig förlikas; försonlig, fredsam, fördragsam; förr äv. i förb. förliklig med (ngn); förr äv. ss. adv.: försonligt, fredligt, i sämja l. frid. Itt förlijkelighit hierta. L. Paulinus Gothus ThesCat. 73 (1631). En prästman bör altidh wara frijdälskande, och förljkelig med sin nästa. VDAkt. 1678, nr 280. Därs. 1698, nr 327. (Lat.) convenienter: apte: pacifice. (sv.) sämligen: förlikligen. Juslenius 353 (1745). Topelius Läsn. 2: 43 (1866). jfr OFÖRLIKLIG.
2) (föga br.) till 10: lätt att förlika (med ngt l. inbördes), förenlig (med ngt). Lätt förlikliga åsikter. Östergren (1923; betecknat ss. sällsynt, skönlitterärt).
Avledn.: förliklighet, r. l. f. särsk. (numera knappast br.) till FÖRLIKLIG 1. Wahlenberg KemiLappm. 47 (1804). Cygnæus 5: 63 (1843). —
FÖRLIKNELSE, sbst.1, f. (-else 1523—1639. -ilse 1531) [fsv. forliknilse; formen torde bero på anslutning till FÖRLIKNELSE, sbst.2 (se under FÖRLIKNA)] (†)
3) till 10: överensstämmelse, harmoni. Lemmarne hängia tilhopa allestädes medh Ledher, vti en swåra wacker och tienligh förlijknelse och lijkmätigheet. Schroderus Comenius 242 (1639; t. orig.: vergleichung).
Spalt F 2852 band 9, 1927