Publicerad 1927   Lämna synpunkter
FÖRLUMPA, v., anträffat bl. i p. pf. n. -at.
Etymologi
[efter t. verlumpen; jfr FÖR- II A]
(†) i p. pf., eg.: söndertrasad, trasig; i p. pf. n. i överförd anv.: fördärvat. Alt är förlumpat. Gyllenborg Vill. 73 (1721).

 

Spalt F 2886 band 9, 1927

Webbansvarig