Publicerad 1927   Lämna synpunkter
FÖRLÄGGA fö3r~läg2a l. fœ3r~, v.1 -er, -lade, -lagt, -lagd; se för övr. LÄGGA. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se FÖRLÄGGARE, sbst.1); jfr FÖRLÄGG.
Etymologi
[liksom d. forlægge efter mnt. vorleg(g)en l. t. vorlegen; till FÖR- I 3. — Jfr FÖRELÄGGA samt FÖRLÄGGA, v.2 o. v.3].
1) lägga l. placera (ngt) framför ngn l. ngt, lägga fram (ngt); knappast br. utom i p. pf., i ssgr o. ss. vbalsbst. -ning o. -are (jfr FÖRLÄGGARE, sbst.1). Möller (1790). Pelarna (i kyrkan) hafva korsformig sektion och .. äro försedda med förlagda halfkolonner på alla fyra sidor. SCurman hos Romdahl o. Roosval 80 (1913). — särsk.
a) med avs. på mat: vid måltid lägga fram (mat) på tallrik, lägga för. Dalin (1852). Schulthess (1885: förläggning).
b) tekn. vid spinning lägga fram (materialet som skall spinnas). Carlström Spinnm. 46 (1832).
c) i ssgr: lägga (ngt) framför ngn ss. mönster för teckning o. d.; jfr FÖRLÄGGS-BLAD, -PLANSCH.
2) (†) bildl.: förelägga.
a) med avs. på vite o. d.: föreskriva, bestämma. Det vore lätt til exempel, at förlägga en Auctor vite, som icke haft en förskrefven afsättning på sin bok. SP 1780, s. 295.
b) beskära l. tilldela (ngn ngt), låta (ngn) få (ngt) på sin lott. Thet will och wara aff nödhenne, att huar och en veeth, huadh hans retta sÿtzla och forlagdha handell är. LPetri Œc. 62 (1559). Lönnberg FnordSag. 1: 123 (1870).
Ssgr (till 1): A (numera mindre br.): FÖRLÄGG-SKED, -SLEV, se D.
B (†): FÖRLÄGGE-SKED, -SLEV, se D.
C (†): FÖRLÄGGES-KNIV, -SKED, se D.
D: (1 c) FÖRLÄGGS-BLAD. pedag. jfr -PLANSCH. SvFlicksk. 115 (1888). —
(1 a) -GAFFEL. större gaffel som vid måltid brukas till förläggning av mat. TLev. 1909, nr 4, s. 1. —
(1 a) -KNIV. (-läggs- 1786 osv. -lägges- 1805) förskärarkniv. BoupptVäxiö 1786. Därs. 1805. —
(1 c) -PLANSCH. pedag. vid teckning ss. förebild använd plansch. SamlFörfElLärov. 108 (1866). PT 1905, nr 68 A, s. 2. —
(1 a) -SKED. (-lägg- 1736—1923. -lägge- 1724—1861. -lägges- 1739—1832. -läggs- 1745 osv.) större sked som vid måltid brukas till förläggning av mat, soppslev. VRP 7/12 1724. TLev. 1909, nr 4, s. 1. —
(1 a) -SLEV. (-lägg- 1795—1923. -lägge- 1859. -läggs- 1906 osv.) jfr -SKED. Kellgren (SVS) 6: 353 (i handl. fr. 1795). BoupptVäxiö 1859.

 

Spalt F 2900 band 9, 1927

Webbansvarig