Publicerad 1927   Lämna synpunkter
FÖR- ssgr (forts.):
(II B) FÖR-LÄNGTA. [jfr ä. d. forlængte] (†) längta; med obj. l. med efter l. vid: längta efter, åtrå; äv. opers. med personen ss. indirekt obj. Vm .. (dalkarlarna) wele bliffwe vdj wår tieniste, eller vm the förlänckte heem igen. GR 15: 238 (1543). Förlängtar edher alltijdh effter något nytt. Schroderus HelsBegSkattk. 45 (1638). Kolmodinus Gen. A 6 b (1659). När Jomfrur neka hwad man beer, / Förlängtar man det mehr och mehr. Lucidor (SVS) 437 (1674). VDAkt. 1692, nr 161. —
-LÄNGTAN, r. l. f. [vbalsbst. till FÖRLÄNGTA] (†) längtan, trängtan, åtrå. OPetri 2: 141 (1528). Königsmark .. förväntar de våras ankomst med förlängtan. Ekeblad Bref 1: 372 (1654). Isogæus Segersk. 1308 (c. 1700).

 

Spalt F 2915 band 9, 1927

Webbansvarig