| Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖRLÖPARE fö3r~lø2pare l. fœ3r~, sbst.1, om person m., om häst m. l. r., om sak r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. =.
ngn l. ngt som löper före. — särsk.
1) (numera bl. tillf.) person som löper före l. i spetsen; förr äv.: person som kommer förut o. bebådar l. förbereder (ankomsten av) en annan l. andra. (Furst Chilkow, Rysslands) Resident (i Sv.), ambassadens förlöpare. KKD 8: 140 (1700). För-löparen (dvs. den främste av skidlöparna) dräper .. (den eftersta vargen i flocken) och ränner vidare efter nästa varg. Ekman NorrlJakt 94 (1910). Förlöpare .. Framför ekipage löpande tjänare. SAOL (1923).
2) hippol. främre häst (i spann l. tandem); jfr FÖR-HÄST. 2 st: Svarta vagns Stoo brukas vid stången .. 2 st.: d:o brukas till förlöpare. ÅgerupArk. Bouppt. 1750. Cederström Minn. 8 (1913).
3) sjöt. om främre stycket av vissa linor l. trossar l. kättingar. — särsk.
a) om den del av logglina som ligger emellan skäddan o. förlöparmärket; jfr FÖRE-LÖPARE 2 a. Dalman 37 (1765).
b) om (ofta smäckrare) stycke som förenar ett ankare l. en boj med ankar- (förtöjnings-) trossen l. -kättingen; jfr FÖRE-LÖPARE 2 b. Bojrepet är af hamptross med en kort förlöpare af ketting. Frick o. Trolle 207 (1872).
(3 b) -KÄTTING. sjöt. kort ankarkätting som sitter fast i reserv- l. pliktankaret o. i vars andra ända pliktankartåget fastgöres (”bändes”), då detta skall klargöras. Frick o. Trolle 33 (1872). —
(3 a) -MÄRKE. sjöt. märke (vanligen av flaggduk) som på en logglina utmärker slutet av ”förlöparen” o. vid vars passerande över relingen ”glaset” vändes o. räkningen börjar; jfr FÖRE-LÖPAR-MÄRKE. UFlott. 2: 114 (1904). —
Spalt F 2923 band 9, 1927