| Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖRMER förme4r l. fœr-, äv. FÖRMERA -me4ra l. 032, adv. o. adj. oböjl. Anm. Hos CIHallman 356 (1779) förekommer en komp. förmerare och hos Messenius Sign. 17 (1612) en superl. förmäst.
1) (†) ss. adv: mera. Cambyses bleff förtörnat uthöfwer een uthaff sine Förstar, therföre at han berömde Cyrum Cambysi Fader förmera än honom sielff. Brahe Oec. 36 (1581). Topelius Läsn. 5: 22 (1880).
2) (†) ss. adj.: större (till antalet). Att jag altijdh gerna will lijda och Undergå, hwadh som i thetta Consistorio af större och förmeere deelen beslutidt warder. Thyselius HandlLärov. 2: 239 (1624).
3) för att beteckna ngn l. ngt ss. överlägsen (överlägset) l. överträffande l. värdefullare än andra l. annat: bättre, förnämligare, mera betydande.
a) ss. adv. (l. adj. i icke attributiv anv.). Tienaren är icke för meer än hans Herre, Icke är heller sendebodhet för meer än han som honom sendt haffuer. Joh. 13: 16 (Bib. 1541; NT 1526: icke meer än). Just uti det jag trott mig / förmer än någon ann’, / en fyrtums fågelpyssling / dock blef min öfverman. Gellerstedt Efters. 95 (1891). En matmor var ändå något förmer än en husbonde. Lagerlöf ChLöw. 367 (1925).
b) (†) ss. adj. i attributiv anv. Ett förmeer och höghre wärck, än något som (osv.). Rudbeckius Luther Cat. 210 (1667). Iag skal .. blifwa förmer man än du är. Peringskiöld Wilk. 32 (1715; isl. meire madur).
Spalt F 2940 band 9, 1927