| Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖR- ssgr (forts.):
1) (föga br.) eg.: mur som är uppförd framför l. utanför ngt, skyddsmur; utanvärk. Tornen på Babels förmurar (äro) een Deel redo faldne. Kempe Proberugn 58 (1664; i bild, om statskyrkan ss. ett Babel). Sundén (1885).
2) mer l. mindre bildl.; ofta: skydd, skyddsvärn, försvar, värn. Huru Swäriges gräntzer medh förberörde provincier (dvs. Skåne, Halland o. Blekinge) .. winna aff (dvs. för) Öster- och Wästersiöen och the thär widh liggiande hampner een märckelig förmuur. RARP 8: 171 (1660). At omkullkasta den starkaste Svenska fri- och säkerhetens förmur? Posten 1769, s. 698 (om tryckfriheten). Utan för Tripoli mötte straxt den så kallade Libani förmur. Ödmann StrSaml. 2: 149 (1785) [jfr FÖR-BÄRG 2]. Förmur emot Catholicismen. Lanærus Försök 43 (1788). Akilles, Grekernas förmur. Adlerbeth Ov. 334 (1818; lat. Graium murus). Flottan är rikets säkraste förmur, värn och försvar. VFl. 1912, s. 19. —
-MURA3~20, sällan 040 (jfr anm. 2:o sp. 2313), v., -ing (†, Schultze Ordb. 3180 (c. 1755)), -ning (äv. konkret).
1) [till FÖR- I 1 c β o. II B; jfr t. vermauern, vormauern] (i fackspr.) bygga mur framför (ngt), förbygga (ngt) med mur; förr äv.: utföra murning (på ngt), förse med murar. Slotted ähr icke .. så förmuredh, såsom väl behoff vore. GR 28: 230 (1558). Någet (skall bli) förmuredt på Slottet i Stocholm effther then bescheedh som Anders Målere .. bekommitt haffwer. HB 1: 195 (1572). Att genom förtimringar .. och förmurningar gifva grufvan bestånd. EconA 1807, jan. s. 157. Retortens nedre del är försedd med förmurning. JernkA 1904, s. 231.
2) gm uppförande av en mur tillstänga (ngt), tillmura, mura för (ngt). Förmura en ingång. Schultze Ordb. 3180 (c. 1755). Et förmurat hvalf fult med kostbarheter. SvMerc. 3: 969 (1758). Waldenström Österl. 617 (1896). —
-MURKEN, p. adj. [till MURKEN i anslutning till FÖR-MURKNA] (†) förmurknad. En förmurken cardewagn (dvs. karduanshud). BtÅboH I. 9: 33 (1637). —
(II 1 b α) -MURKNA040 (jfr anm. 2:o sp. 2313). (föga br.) murkna sönder; förr äv. om mineraliskt ämne: uppfrätas o. d.; i sht i p. pf. med adjektivisk bet. Thetta .. nu snart förmurknade forne tijders Pryde. Stiernhielm VgL Föret. 1 (1663; om en gammal laghandskrift). En varia (dvs. värja) och itt stycke aff en Malmgrytha, dock var allt förmurknadt. Dybeck Runa 1842, 1: 17 (1684). Trä’t i ett par syllar / Förmurknadt var och dåligt. Snoilsky 5: 105 (1889, 1897).
Spalt F 2954 band 9, 1927