Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖR- ssgr (forts.):
(II B) -MÄKTA, v., l. -MÄKTAS, v. dep. [fsv. formäkta, förmäktas, förmå, mäkta] (†) hava förmåga (att göra ngt), förmå, kunna; hava tillgångar, hava råd att skaffa sig (ngt); äv. refl. l. dep.; äv. i uttr. förmäkta sig ngt, förmå skaffa sig ngt. GR 2: 185 (1525). The till foot .. som rostningher ecke förmekte. Därs. 3: 189 (1526). At then mera formecther maa oc mera wtlegia æn then fatighe. Därs. 326. (De) kliffua (dvs. klyva) hemanen sunder, så att the her nest formeckte sig huarcken bröd eller berning. GR 14: 40 (1542). HH XIII. 1: 148 (1564; refl.). Ingen förmechtades att boo på skattejorden. Rääf Ydre 4: 376 (i handl. fr. 1708).
Spalt F 2973 band 9, 1927