| Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖRMÄLA förmä4la l. fœr-, i Sveal. äv. 032 (förmä´la Weste; förmä`la Dalin), v.1 -er, -de (Nordberg C12 1: 124 (1740) osv.) l. -te (GR 10: 2 (1535) osv.), -t, -d (Kempe FabritiiL 104 (1762) osv.) l. -t (Svart G1 4 (1561: förmälte, pl.) osv.) ((†) pr. ind. sg. -ar VgFmT I. 8—9: 113 (1544: formellar), VDAkt. 1751, nr 363, Ramsay VägvFinl. 94 (1895); imper. -mäla Leopold (SVS) II. 2: 122 (1793); ipf. -ade (-ede) GR 29: 127 (1559), KKD 2: 283 (1718); sup. o. p. pf. n. -at (-et) GR 3: 189 (1526), HT 1895, s. 431 (1645)). vbalsbst. -AN (se avledn.), -ANDE (numera mindre br., Emporagrius Cat. A 8 b (1669), Björkman (1889)), -ELSE (†, GR 7: 485 (1530), Schroderus Dict. 57 (c. 1638)), -NING (†, Schroderus Liv. 841 (1626), Schultze Ordb. 3030 (c. 1755)), -UNG (†, Schroderus Liv. 550 (1626)).
jfr OM-FÖRMÄLA.
1) meddela l. tillkännagiva (ngt), förtälja, omtala, (om)nämna (ngt, förr äv. ngn), uppgiva l. angiva (ngt); med subj. betecknande lag o. d. stundom övergående i bet.: föreskriva, stadga; äv. med prep. om: lämna meddelande l. upplysning om (ngt l. ngn), förtälja l. tala l. nämna om (ngt), avhandla l. omnämna (ngt); utom ngn gg i arkaiserande spr. samt i a numera bl. (i sht i skriftspr.) med bet.: omtala, förtälja, berätta, o. (utom ngn gg i förb. med inf.) bl. med obj. som utgöres av att-sats l. obestämt pronominellt ord; i sht i vissa uttr., ss. historien l. sagan l. sägnen l. en sägen l. ryktet l. ngn (historisk författare o. d.) förmäler (att ngt skett l. förhåller sig så l. så); historien osv. förmäler ingenting l. åtskilligt l. föga l. mycket o. d. om ngt l. ngn; hava ingenting l. åtskilligt l. föga l. mycket o. d. att förmäla (om ngt l. ngn); det förmäles (att ngt skett l. förhåller sig så l. så), det berättas l. förljudes (att osv.). Vad kan han ha att förmäla? Redan Adam av Bremen förmäler åtskilligt härom. Det förmäles från Genève att frågan icke kommer att omedelbart upptagas till behandling. I huilkit (brev) for:de Sövuerin sin onde mening .. clarlige nog förmældhet. GR 3: 189 (1526). Därs. 8: 18 (1532). Så förmelder och Sverigis lag, att bondhe bör icke skatte bonde. Därs. 20: 284 (1549). Endoch breffuet inge flere förmelte än the tre. Svart G1 20 (1561). Ehuru wäll sosom protocolet eÿ Deta Dem emelan så wth trÿckeligen förmällar så finnes lÿka wäll wÿttnen som betÿgga att (osv.). EkenäsDomb. 1: 116 (1647). Dhet som i vthskrifnings Instructionen förmähles, att nogha tillsees böhr att (osv.). HSH 31: 273 (1662). Mitt svar till en fantast, hvars namn förmäles ej. Leopold 1: 279 (1808, 1814). VII. Cap. .. förmäler om Grunderna till Krigsplaner. SvLitTidn. 1819, sp. 788. Efter måltiden förmälte sig brukspatronen åstunda ett enskildt samtal med undertecknad. Livijn 1: 373 (1824). (Barden stod) hög i borgens rund ibland, / Förmälande en djerf bedrift. Runeberg 2: 290 (1829). I sydöstra delen af slottet finnes en rund öppning, den sägnen förmälar vara märket efter kulans framfart. Ramsay VägvFinl. 94 (1895). (Det) kom bud från herr Eskil, som förmälde, att han måste i konungens ärenden göra en resa till Norge. Lagerlöf Troll 2: 97 (1921). En tidningsnotis förmälte helt nyligen att (osv.). GHT 1924, nr 45, s. 3. — särsk.
a) (numera bl. i lag- l. kanslistil) i pass., vid hänvisning till uppgift l. redogörelse i det föregående l. efterföljande i en skrift: tillkännagivas, nämnas, sägas. Vdj så motte som her epter formeldis oc bescriffuis. GR 9: 20 (1534). Effter som tilförenne vthi sitt Capitel förmälles. BOlavi 65 b (1578). Widh straf som här efter förmäles. Lagförsl. 167 (c. 1609). Dansk skilling gäller som ofwan förmält är. Spegel 420 (1712). Kuvert av ogenomskinligt papper, lika till storlek och beskaffenhet, (skola) tillhandahållas väljarna för det ändamål, varom i 61 § förmäles. SFS 1920, s. 2360.
b) (†) opers. i aktivum i uttr. som (i den l. den urkunden, det l. det dokumentet o. d.) förmäler, såsom (i den l. den urkunden osv.) säges. TbLödöse 49 (1587). Därs. 86 (1588).
d) (numera bl. ngn gg i arkaiserande spr.) i uttr. förmäla ngn ngt, äv. ngt för ngn, meddela ngn ngt, tillkännagiva ngt för ngn. RA 1: 251 (1540). Förmäl din herre, att hans nya brud / Med nöje tar den bröllopsskänk han sänder. VLitt. 3: 410 (1902).
e) (†) i uttr. (så)som (det l. det dokumentet) förmäler efter l. uti bokstaven, ss. (det l. det dokumentet) ordagrant lyder. GR 24: 356 (1554). På dett att hwar och en må weta huru den (dvs. riddarhusordningen) förmår (dvs. stadgar), Wele de anhöra den som den vtj bookstafwen förmäler. RARP 2: 98 (1634).
f) (†) yttra, säga. Om de döda må man intet annat än gått förmäla. Rudbeck Atl. 3: 5 (1698). Att medelpunkten yrka, / Var, som en vis förmält, den vises ädla del. Leopold 2: 389 (1815). Crusenstolpe CJ 1: 382 (1845).
g) (†) i fråga om ritning, räkenskaper o. d.: utvisa, giva vid handen. Effter thet sätt, som skampelunen (dvs. ritningen) förmelder. GR 16: 760 (1544). Han .. hade och vpburedt aff Kemi lappemarch .. gråwerck 20 timber, och hanss räkenskap förmälte icke mere än 15 timber. HH XIII. 1: 111 (1563).
h) (†) i uttr. förmäla på l. till (ett visst belopp), angiva l. lyda på (en viss summa ss. fordran l. skuld). HSH 3: 94 (1566). Ricardi tienare .. framlagde någre breffue, .. förmälendis på 200 daler. TbLödöse 78 (1587). Lagde samma Andherss Jonssonn jtt register fram i retthe, förmelendis till en summa penning(ar). Därs. 209 (1590).
2) [eg. specialfall av 1] med avs. på hälsning o. d.: framföra; numera bl. ngn gg i arkaiserande spr. i uttr. (låta) förmäla sin l. ngns (ödmjuka o. d.) hälsning l. sina (ödmjuka o. d.) hälsningar l. sin vördnad l. respekt för l. till ngn l. (låta) förmäla (ngn) sin l. ngns hälsning osv. l. (låta) förmäla hälsning(ar), (låta) framföra (sin l. ngns) hälsning(ar) l. vördnad (till ngn). Först skole dhe förmäla Danmarcks Rijkes Rådh och Commissarier vår venlige helssan och tienst. AOxenstierna 2: 709 (1624). Ekeblad Bref 1: 391 (1655). Sedan helsningen var förmäld, öfverlämnade Envoyén sitt Creditiv. Kempe FabritiiL 104 (1762). Förmäl min vördnad för din Far. Tegnér (WB) 2: 425 (1813). Förmäl min djupaste respekt / för Nobel och hans höga råd. Andersson MickelR 46 (1900). Lagerlöf HomOd. 181 (1908).
3) (†) refl.: anmäla sig (till erhållande av befordran l. ss. sökande till en tjänst). Att förmähla sig till gunstig befordring hoos sin höga Patron och förman. VDAkt. 1707, nr 499. Altså har hos Eder Faderliga Högvördighet och Maxime Venerandum Consistorium iag allerödmiukast velat mig förmäla, det iag till bemälte Pastorat allergunstigst måtte blifva befordrad. Därs. 1724, nr 111.
4) (†) anbefalla l. rekommendera (ngn). Fördenskull har iag hoos Högwyrdige H:r Biskoppen och Venerandum Consistorium honom i bästa måttan tienstel: förmäla skolat. VDAkt. 1708, nr 115. Til det förra, el(le)r Notarii syslan hoppas iag sielfva billigheten mig fram för någon annor förmälar. Därs. 1751, nr 363. — jfr: Thu förmelder um Arffvedt Trolle heller Måns Pederson till befalningsmän öffver våre skytter. GR 24: 368 (1554).
1) till 1: meddelande, tillkännagivande; numera bl. (i sht i kanslistil) i uttr. med l. under förmälan att (ngt förhåller sig så l. så). Efter Thomas Wederborgz egen handschriftz förmällan. VRP 1626, s. 233. Riksdagen (avlät) skrifvelse till K. M:t med förmälan, att riksdagen för sin del beslutit en författning om skogsåverkans straffande. NDA 1875, nr 43, s. 2. Östergren (1923).
2) (numera bl. ngn gg i arkaiserande spr.) till 2: framförande (av hälsning o. d.). HSH 7: 315 (1727). Leopold (1814) i 2Saml. 10: 51. jfr VÖRDNADS-FÖRMÄLAN.
Spalt F 2974 band 9, 1927