| Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖRMÄRKA förmær4ka l. fœr-, i Sveal. äv. 032 (förmä´rka Weste; förmä`rrka Dalin), v.2 -er, -te, -t, -t ((†) ipf. formergthe GR 3: 89 (1526); förmärte KKD 3: 213 (c. 1710). sup. formergt GR 10: 86 (1535)). vbalsbst. -ANDE (föga br., Wikforss 2: 879 (1804), WoJ (1891)), -ELSE (†, Triewald Förel. 1: 113 (1728, 1735; i bet. 2), Lind (1749; under vermerckung)), -NING (†, Triewald Bij Föret. § 2 (1728; i bet. 2)).
1) (†) uppmärksamt iakttaga, beskåda; uppmärksamma, akta på; giva akt på; i förb. med indirekt frågesats äv. övergående i bet.: utforska. Vppå thet ath och the .. vthan oord bliffua wundne, när the förmerkia idhor rena vmgengilse. 1Petr. 3: 2 (NT 1526; Bib. 1917: skåda, Vulg.: considerantes, gr. ἐποπτεύσαντες). Man må see och kenna, och förmerkia .., at Herrans hand haffuer thetta giordt. Jes. 41: 20 (Bib. 1541; Bib. 1917: akta på, Vulg.: recogitent, gr. ἐννοηϑῶσιν). Sina Furerare sände .. (Demetrius) föråth .., som skulle grannerlighen tilsee och förmärckia, om alla saker woro richtighe, och om icke någhot heemligit förräderij war förhanden. Petreius Beskr. 2: 153 (1614). Thetta summan på Speelet är, / Hwadh nu fölier förmärkie här. Brasck FörlSon. A 2 a (1645).
2) märka l. lägga märke till (ngt l. att ngt förhåller sig så l. så); förr stundom övergående dels i bet.: komma underfund med, finna, förstå, dels i bet.: erfara; utom i vissa uttr. (se under a) numera nästan bl. (i skriftspr.) i förb. med obj.-sats l. med obj. som betecknar ngt abstrakt l. utgöres av obestämt pronominellt ord, ävensom i pass. med intr. bet. Thå the förmärkte, at the Swenske woro vthi Skeppen. GR 1: 20 (1521). Så förmerckte the ath han hadhe seet noghon syyn j templet. Luk. 1: 22 (NT 1526; Bib. 1917: förstodo). Wij .. kunne .. jcke grannelighe förmerkie fulle meningen. GR 7: 3 (1530). (Jag) förmärckte .. åthskilliges wijdrige omdömmen. Hiärne Suurbr. Föret. 3 a (1680). Intet vatten kunde förmärkas. VetAH 1813, s. 200. Hvad den omtalta stjernan (dvs. nordstjärneorden) angår, så har jag ingen ting förmärkt deraf. Tegnér (WB) 3: 481 (1821). Man förmärker under stundom, särskildt inom vissa industrigrenar, en öfverdrifven försiktighet, då det gäller att för offentligheten framdraga något af deras tillverkning. TT 1900, Allm. s. 3. (Han) tyckte .. sig förmärka hur de liksom sjönko ihop, hur deras ryggar böjdes och ansiktena fårades. Lagerlöf ChLöw. 359 (1925). — jfr O-FÖRMÄRKT. — särsk.
a) (i skriftspr.) i förb. med låta i åtskilliga uttr.: låta förmärka ngt, låta ngt framträda l. komma till synes, låta märka ngt, visa ngt; förr äv.: låta förstå ngt, giva ngt till känna. Secreteraren (har) låtet formärckja Regeringens meeningh. RP 6: 265 (1636). (Han) lät intet förmärka det minsta misstroende. Celsius G1 1: 16 (1746). Carlson Hist. 3: 64 (1874). — låta ngn förmärka ngt, låta ngn märka l. förstå ngt, giva ngt till känna för ngn. SvRStBesl. 1660, s. A 4 b. Hans bön till dem / Lär bli ett hån som låter dem förmärka / Att icke stort han frågar efter svaret. Hagberg Shaksp. 1: 158 (1847). — låta sig förmärka, l. förmärka sig, om sak: framträda, visa sig, bliva l. göra sig märkbar; äv. (numera bl. ngn gg tillf.) om person i uttr. icke låta sig förmärka, låtsa om ingenting, hålla god min. Leopold 5: 83 (c. 1820). De tecken till ett starkt missnöje bland allmogen som omisskänneligen läto sig förmärka. Carlson Hist. 2: 140 (1856). Östergren (1923). — låta sig ngt förmärka l. låta sig förmärka ngt o. d., låta märka l. förstå ngt, visa ngt, låta ngt framträda l. komma till synes, giva ngt till känna; numera bl. ngn gg (tillf.) i uttr. låta sig ingenting förmärka, hålla god min, låtsa om ingenting; förr äv. låta sig ngt förmärka för l. emot ngn l. om ngt o. d., låta ngt komma till synes l. lägga ngt i dagen l. visa ngt för l. mot ngn l. angående ngt o. d. Icke latendis eder i någen motte förmerkie, atuj haffue scriffuit eder sådana legligheter tiil. GR 11: 88 (1536). Dog behöffuer tu icke lathe tig någett formerckie, huarcken för Rysserne eller andre, at tu west ther någet synnerligitt vtaff. Därs. 14: 107 (1542). Welle wij på thenne tijdt intidt lathe förmerckie oss emot honom, j ene motte eller andre. Därs. 16: 413 (1544). Elljest hade .. (Karl XII) intet låtit sig förmärcka, när resan skulle gälla. Nordberg C12 1: 106 (1740). Fryxell Ber. 2: 157 (1826). Östergren (1923). — (†) låta sig förmärka med ngt o. d., låta märka ngt, lägga ngt i dagen; äv.: visa sig med ngt, närmande sig bet.: lämna l. giva ngt. GR 5: 140 (1528). Effter .. (lybeckarna) och theris Borgere medh sådanne tråss och puckerij (dvs. trots o. pockande) sigh nu haffue förmerckie latedt. Därs. 19: 185 (1548). Lijkawist som then onde Anden daghliga läter see sijn skadheliga anslagh, så läta och the helgha Englar sigh alstädhes förmerckia medh hielpenne. LPetri 3Post. 127 b (1555). På bådhe sijdhor skulle man hafwa fördragh medh Krijgsrustning, och then som sigh ther medh förmärkia lät, skulle wara förplichtat at gifwa orsaken til sitt Vpsåt tilkiänna. Schroderus Os. III. 1: 221 (1635; lat.: qui videbitur aliquid moliri); jfr 3. — (†) låta förmärka sig (så l. så), visa sig l. ställa sig l. uppträda (så l. så). GR 14: 74 (1542). Haffve the dog sig icke tess tacksamligere förmerckie och förnimme latidt. Därs. 21: 210 (1550). (Om) stoorfursthenn .. lathe sigh annerledhes ähnn wänligenn förmerckie. SvTr. 4: 557 (1566). Lät Konungen sigh .. misznögd här öfwer förmärckia. Girs E14 52 (c. 1630).
b) (†) i förb. med obj. l. obj.-sats o. adverbiell bestämning med prep. (ut)av l. (i bet. α) uppå.
α) märka l. finna l. förstå (ngt av ngt), komma till insikt om (ngt av ngt). Wij formerckthe .. wtaff .. (hans) aathæwor at han inthit schwlle (osv.). GR 2: 59 (1525). Och kunne vij icke af konungens skrifvelse then mening colligere eller förmerkie, att (osv.). Därs. 24: 452 (1554). Vppå hans .. vthwärtes åthäffwor förmärkte man, huadh han hadhe vthi hiertat. Balck Es. 18 (1603).
β) finna (ngt hos ngn); erfara (av ngn, att ngt förhåller sig så l. så). Giffvendis ossz .. tilkänna .. hwadt grund eller stadigheet tu formärker aff Almogen. GR 16: 34 (1544). Jagh förmerker här i staden, uthaf många att det äro twenne partijn. Rudbeck Bref 166 (1679).
c) (†) med obj. (i pass. subj.) o. inf. The som i bæsth förmærkia wmbæras kunne. GR 1: 101 (1523). Gubben förmärktes vara högst belåten med sin gäst. Atterbom Siare 1: 55 (1841).
d) (†) i uttr. det är förmärkt att (ngt förhåller sig så l. så) o. d., det är iakttaget l. konstaterat, att (ngt förhåller sig så l. så). Förmerkt är, at .. (Jupiter) giör dagar och netter som wår jord, men på 6 wåra timar. Swedenborg RebNat. 3: 318 (1718). Serenius EngÅkerm. 263 (1727).
3) (†) ertappa l. beträda (ngn); dels i uttr. förmärka ngn med ngt l. förmärka ngn att (han gör så l. så), beträda l. beslå ngn med ngt l. med att (han gör så l. så), dels i uttr. låta förmärka sig, låta ertappa sig, röja sig. Om nogon vthaff oss .. formerkt bliffuer med tall ordh eller gerningar lönliga eller oppenbårliga. GR 4: 231 (1527). Huar .. (fogden) kan formerkia eller beslå wactaren at han någhon deel vndan döll. Därs. 7: 392 (1531). Thäsze svenske äre så gruffvelige enfaldige och simple och vette inthett ath umgå medh sådanne handell (dvs. spioneri) och late sig snarth thär egenom förföre och förmercke. Därs. 28: 222 (1558).
4) (†) uppfatta l. upptaga (ngt så l. så). Doch skal ingen thenna vår nådigista herris och vår skickelse vende oss til ondhe så formerkiandis som h. n. eller wij ville åffleggia ath inge biscoper skulle vara. GR 4: 255 (1527). (Adeln hoppas) att K. M:tt warder thenne theres wälmeente tillbodh med nåde förmärkiandes. RARP 4: 467 (1650). Deras underdåniga begiäran hafwa Wij medh nåder förmärckt. Stiernman Com. 4: 150 (1676).
Spalt F 2979 band 9, 1927