| Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖRNEDRING förne4driŋ l. fœr-, i Sveal. äv. 032 (förne´dring Weste), r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
1) (†) till FÖRNEDRA I 2: nedsättning (i pris l. värde l. potens); äv. mer l. mindre konkret. Ett påbud om koppar- och silfver-myntets förnedring till ett ringare värde. Carl XII Bref 423 (1717). — särsk. mat. till FÖRNEDRA I 2 slutet. Förnedringarna eller radices (dvs. rötterna). Swedenborg Reg. 74 (1718).
2) (†) till FÖRNEDRA I 3: förfång, skada, avbräck. GR 3: 81 (1526). (Magdeburgarna skulle hädanefter) theris murer bruka til riksens försterckung, icke til nachdeell, schada, förnedrung eller förderff. Därs. 22: 469 (1551).
3) (†; se dock slutet) till FÖRNEDRA I 4, II 1: nedflyttning, degradering, förödmjukande; äv. konkretare: ringa l. blygsam ställning o. d., ringhet, förödmjukelse. (Det) wille och wara ingen ringa förneddring .. at stiga jfrå then högsta grad och så ned thil then ringaste. Brahe Kr. 53 (c. 1585). (Kejsar Henrik IV) badh Påwen vthi diupeste förnedring om Afflöszning. Brask Pufendorf Hist. 302 (1680). Det som skedde år 1680 var Rådets förnedring. Svedelius StatsrAnsv. 235 (1856). Kindblad (1871). — särsk. (fullt br.) relig. till FÖRNEDRA II 1 slutet, om Kristus’ jordeliv, då han ”antog tjänare-skepnad” (se Filipp. 2: 7). Apg. 8: 33 (NT 1526). Emporagrius Cat. I 4 a (1669). Jesus Christus, vår högtlåfvade Frälsare .. insatte .. (nattvarden) uti sin djupaste förnedring. Rönigk Fresenius 10 (1753). Kat. 1878, nr 123.
4) till FÖRNEDRA I 5, II 2; i sht konkretare, dels (förr): skymf, förolämpning, skam, dels: tillstånd av förakt l. vanära; numera i sht om sådant tillstånd som är för människovärdet (hos den enskilde l. hos ett samfund) vanhedrande. (Ivan Vasiljevitj) togh .. (kvinnornas bön att få återkomma till sitt land) vp för ena förnedringh, lijka som the ther medh hade hans Maiestät och Land förachtat. Petreius Beskr. 2: 49 (1614). Ödmjukheten kan .. utan förnedring vara låg i sina egna ögon. Ödmann AnvPred. 64 (1807). ”Hvaröfver gråter ni, goda mamsell?” frågade jag … ”Öfver en ung mans förnedring” — svarade hon. Braun Ber. 2: 132 (1850; i fråga om en överlastad person). Den moraliska och politiska förnedring, som allt mer gripit omkring sig i nationen. Odhner G3 1: 110 (1885). — jfr SINNES-, SJÄLV-FÖRNEDRING.
(jfr FÖRNEDRA I 1 slutet) -TECKEN. (†) mus. sänkningstecken. Man (har i musiken) ett Förnedrings-Teckn ♭. Londée Kellner 3 (1739). Miklin Marpurg § 20 (1782). —
-TID.
2) till 4: tid av föraktad ställning l. skam l. vanära l. förfall. Hvad jag under denna min förnedrings tid (dvs. den tid jag måste vara simpel dragon) måste utstå, voro alt för vidlyftigt at beskrifva. Dahlberg Lefn. 9 (c. 1755; uppl. 1911; möjl. till FÖRNEDRING 3). De (hava) sjelfva .. sett förnedringstiden nyss före 1772. Trolle-Wachtmeister Ant. 1: 202 (1809). Under flottans förnedringstid. VFl. 1905, s. 63. —
-TILLSTÅND~02 l. ~20.
1) relig. till 3 slutet. Schartau UtkPred. 77 (1822). Christi förnedringstillstånd. Norbeck Theol. 65 (1840).
(3) -VÄRK, n. (†) lågt l. ringa värk. Efter then .. (mänskliga) Naturen tagher .. (Kristus) opå sigh alt förnedringzwärck, och hwadh som ringe kan synes. Carl IX Bew. A 3 a (1604).
Spalt F 2997 band 9, 1927