| Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
(numera i sht i fackspr., mindre br.; jfr vidare under 1 c, 2 a, b) vbalsbst. till FÖRA. Ett onödigt och igenom sin förning vanhedrande krig. HSH 7: 195 (c. 1750); jfr FÖRA 15 b. Hästen .. visar en .. ädel förning af sin kropp. Wahrman Manski o. Wolstein 113 (1807); jfr FÖRA 11 a. Förning är .. (i sjukgymnastiken) en art af böjning och sträckning. Wide MedGymn. 99 (1895); jfr FÖRA 2 a γ. Böckers uppläggning, förning och afslutning. GHT 1896, nr 95 B, s. 4; jfr FÖRA 16 (b). — jfr GODS-, HAND-, PENSEL-, POST-, RÄKENSKAPS-, STEN-, STÄM-FÖRNING m. fl. — särsk. till 1.
1) forsling, transport o. i bet. som närmast utvecklats ur denna.
a) (†) abstr. (Vi) wele .. atth thw ingelunde skalt beswäre eller ffortunge them ther wppe medt förninger. GR 18: 308 (1547). Det blef fördärfvadt under förningen. Sahlstedt (1773). Dalin (1852).
b) (†) konkret: vad som forslas; last; börda. (Vi) måste .. lägga till vid tullhuset .. att angifva vår förning. Roland Minn. 40 (c. 1748). Den unga (bi-)svärmen tager med sig en god förning af Vax och Honung. Fischerström 1: 632 (1779). BL 7: 272 (1841).
c) [jfr motsv. anv. av ä. d. føring, mnt. voringe, t. führung] (förr) konkret, dels om varor som besättningen på ett fartyg hade rätt att tullfritt införa (till försäljning för egen räkning), dels om en av statsmedel (ss. ersättning härför) utgående gratifikation till hemkommande fartygsbesättning; i förstnämnda bet. äv. i uttr. fri förning; jfr FÖRING 2. TbLödöse 54 (1587). Sjöl. 1667, Skipm. 10. Skieppare, Styr- och Båtzmän .. niuta en frij förning efter den der öfver giorda Taxa. Arnell Stadsl. 551 (1730). Til upmuntran för det Svenska Sjö-Manskapet, bestås dem .., vid deras hemkomst til Sverige, enligt Coopvaerdie-Reglementet af år 1748, en viss så kallad Förning. VetAH 1768, s. 310. Dalin (1852).
2) (medförd) skänk, gåva o. d.
a) [jfr motsv. anv. av d. føring] (i sin eg. bet. numera bl. om förh. bland allmogen, i sht förr) gåva av matvaror som medföres av en gäst till ett kalas; stundom i utvidgad anv., dels om gåva av matvaror i allm. som sändes till ngn l. som ngn får taga med sig från ett ställe o. d., dels om förråd av matvaror som medföres vid en färd l. utflykt o. d. l. för ett uppehåll ngnstädes. Schroderus Dict. 71 (c. 1638). Måltiden till hvilken samtelige Ordensbröderne sammanskutet sina förningar. Ihre Föret. XV (1779). Söndagsmorgnarne var (i prästgården) stor kur. Då emottogos de så kallade förningarne. CFDahlgren 5: 6 (1832). De inbjudne gästerne hade hvar för sig medhaft så kallad förning, bestående i höns, smör, ägg, mjölk och kakor. Lovén Folkl. 170 (1847). Vår egen förning låg som en deg i båtens botten. Hedin Scoutl. 242 (1913). Hustrurna sysslade .. hemma med att tillreda förning till klinegillet. Nilsson FestdVard. 64 (1925).
b) (förr) gåva som växlades mellan trolovade (under trolovningstiden l. vid bröllopet), fästmans- resp. fästmögåva. Spegel ÖPar. 45 (1705). Förning, som brud och brudgum skäncka hvarandra. Nehrman InlJurCiv. 206 (1729). SvH 2: 210 (1905; i fråga om medeltida förh.).
c) (†) hemgift; äv. oeg. o. bildl. När han (dvs. lappen) wil gifta bort sin Barn, tå må hans Mågar / Ej wänta Förning stoor. Spegel GV 234 (1685). Ewæ förning war en meenlös däglighet. Dens. ÖPar. 64 (1705).
Spalt F 3008 band 9, 1927