Publicerad 1927   Lämna synpunkter
FÖRNUMST, f.
Etymologi
[fsv. fornum(p)st, f., liksom fd. fornumst av mnt. vornumst, sidoform (med annan avledningsändelse) till vornuft (se FÖRNUFT)]
(†) förnuft (se d. o. 1). Gode men .. som förstaandt ok förnumsth hafwa. GR 1: 55 (1523). Därs. 5: 10 (1528).

 

Spalt F 3021 band 9, 1927

Webbansvarig