Publicerad 1927   Lämna synpunkter
FÖR- ssgr (forts.):
(II 3 c) FÖR-POLSKA förpol4ska l. fœr-, äv. -på4l- (jfr anm. 2:o sp. 2313), v. -ade; -ning. med avs. på person l. folk l. språk o. d.: ombilda till polsk(t), göra polsk(t), sätta polsk prägel på. Palmblad LbGeogr. 133 (1835). De litauiska adelsätterna ha till stor del förpolskats. Nordenstreng EurMänRas. 185 (1917). 2NF 35: 258 (1923). —
(I 1 c α) -PORT3~2. (tillf.) yttre port l. portbyggnad. Nordström o. Dahlander ÖrebroSl. 36 (cit. fr. c. 1600). Dalin (1852). —
(II 1 a ϑ) -PLÖSA. [jfr PLÖSA] (†) förslösa. Se til om tu hans godz ei slösat, / Och vti vällust thet förplösat. Österling Lärops. 141 (1724). —
(II 1 a β) -POCKA, v., anträffat bl. i p. pf. -ad. [jfr POCKA] (†) behandla hårdt, ”kuscha”. Otilbörligen kuffuade och förpockade aff bärgzmennenar. Brahe Kr. 5 (c. 1585).

 

Spalt F 3070 band 9, 1927

Webbansvarig