| Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖRRÄDLIG förä4dlig l. fœr-, i Sveal. äv. 032, adj. -are (föga br., Leopold (1795) i 2Saml. 12: 118, Östergren (1923)). adv. -A (†, GR 8: 57 (1532), Kindblad (1871; betecknat ss. ”äldre form”)), -AN (†, Prytz Gyllenstiärna C 1 a (1651)), -E (GR 21: 223 (1550), Svart G1 9 (1561)), -EN (numera knappast br., GR 9: 26 (1534), Östergren (1923)), -T (Kolmodin QvSp. 1: 428 (1732) osv.).
1) [jfr ä. d. forraadelig samt FÖRRÅDA 2] som göres till skada l. förfång (för ngn l. ngt), skadlig, fördärvlig. GR 17: 63 (1545). Hennes olycke haffwer oss i then måtten fast förrättlig och beswerligh waridt. Därs. 315. Alla nyheter i Landets Hushållning voro dåraktiga och förrädeliga. Dalin Arg. 2: 71 (1734, 1754).
2) förrädisk, trolös, svekfull, falsk, bedräglig; numera bl. (i juridiskt fackspr., föga br.) om handling, plan o. d. (förr äv. om person l. sinnelag o. d.) o. endast i fråga om förräderi mot riket l. dess styrelse o. d.: högförrädisk, landsförrädisk. Then forrædelig handil her pedher canceler oc hans partij .. haffua bedriffuidt. GR 2: 187 (1525). Wårt folcks barn skola bewisa sigh förrädheligha emoot oss. Förspr1Mack. (Bib. 1541). Demetrius (var) förrädeligen aff dagha taghen på sitt nijonde åhr. Petreius Beskr. 2: 110 (1614). Förrädeligit upsåt emot Fäderneslandet. Kyrkol. 7: 3 (1686). Hon lärde mig fly ett förrädeligt kön. Livijn 1: 80 (1806). Svensk eller Norsk man, som .. i förrädlig afsigt hindrar användandet af de förenade rikenas .. krigsfolk emot fienden. SFS 1864, nr 11, s. 21. Därs. 1905, nr 9, s. 6. Östergren (1923; betecknat ss. ålderdomligt o. mindre vanl.).
3) (†) om straff: sådant som ådömes en förrädare. (G. Tegels maka) dömdes d. 23 Juli 1567 ”att stå ett förrädeligt straff för det hon utspridt, att Catharina Månsdotter genom trolldom i en dryck varit vållande till K. Eriks svaghet”. BL 17: 39 (cit. fr. c. 1600).
Spalt F 3105 band 9, 1927