| Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖRRÄN fœr3–än2, i södra Sv. äv. 40, äv. (nästan bl. i vers av metriska skäl) förän4 l. fœr-, äv. (vard., ävensom i vers) FÖRRN fœr4n, konj. (o. prep.; se 1 d).
1) (numera utom vid nekad huvudsats mindre br. o. med en ngt ålderdomligt skriftspråksmässig l. svagt bygdemålsfärgad prägel) i fråga om tid: innan; jfr FÖRR I 2 e; ngn gg (vard.) åtföljt av som l. (starkt bygdemålsfärgat) att. (Det hade varit tillbörligt) att ij hade .. gört hanns nade enn klar relation och vnnderwiszning forenn ij hade begeret naget wijdere forlöff. GR 16: 554 (1544). Förrän som min K(äre) B(roder) från Stockholm affreeste. OxBr. 10: 49 (1621). I titt egit hiärta bär tu en listig och sår fienda, som förraskar tig förn tu wet ordet vtaf. Swedberg Cat. 742 (1709). Dessutan voro Runor i Sverige långt förrän Island fick Invånare. Dalin Hist. 1: 232 (1747). Förr’n att soln gått opp. Bellman 2: 202 (1783). Mycket tål man förrn man förgås. Tegnér (WB) 5: 96 (1825). Förrän jag går vidare, bör jag nämna att … Sturzen-Becker 2: 201 (1844, 1861). Dagen förrän fångarne skulle aftåga. Lovén Folkl. 96 (1847). Pojken hade inte gått långt, förrän han hörde, att någon kom efter honom. Lagerlöf Holg. 1: 115 (1906). — särsk.
a) vid nekad huvudsats i sammanhang som anger att ngt icke sker l. kommer att ske l. icke bör äga rum o. d., innan ngt annat först skett l. försiggått; jfr FÖRR I 2 e α. Jag tror det inte, förrän jag får se det. OxBr. 11: 12 (1613). Förrähn som jagh hafver ryttere, kan slätt inthet förrättes. Därs. 9: 375 (1632). Then gemena fåkunniga hopen, som ey tror at Pesten är i huset, förn the få se Bölder stora som Hattkullar. Block Pest. 20 (1711). Man eger icke rätt att tro någon om onda afsigter, förrän de äro uppenbara. Melin Pred. 2: 66 (1847).
b) i uttr. knappt (knappast), äv. (i sht vard.) icke (inte) väl .., förrän .., för att beteckna att, just som ngt skett l. inträffat, ngt annat omedelbart äger rum (ss. följd av l. i sammanhang med det förra), ävensom (i sht vard.) i uttr. icke (inte; äv. knappt) veta ordet av, förrän (ngt sker), för att framhäva det plötsliga (o. överraskande) i en händelse o. d.; jfr FÖRR I 2 e β. Dalin Hist. 2: 65 (1750). Ej väl hade konungen .. åter landat i Preussen, förrän det afgörande steget blef taget genom att bevilja Stralsunds anhållan om hjelp. IllSvH 4: 145 (1880). Man vet knappt ordet af, förrän tåget stoppar på den oansenliga bangården. Jensen Tsard. 4 (1905). Knappast hade han fått syn på flughåven, förrän han ryckte den till sig. Lagerlöf Holg. 1: 13 (1906).
c) i förkortad nekande sats framför adverbial (i sht tidsadverbial). I fiörd fick jag jnnthet lathe mure förinnd sancte Hanns dag. BtFinlH 4: 365 (1568). Ded haver han inte betaltt förn i Januarie. OxBr. 11: 570 (1629). Thore Helsing, som ej stadnade förän i Grækeland. Dalin Hist. 2: 42 (1750). Detta skedde dock icke förrän 1861. De Geer Minn. 1: 191 (1892). Att .. återinföra en avskaffad (helgdag) har ingen kunnat tänka sig förrän nu. Nilsson FestdVard. 185 (1925).
d) (bl. ngn gg i poesi) (på grund av satsförkortning) övergående i prep.: före. Dåk tänker Iag mitt lijf förn’ dig min Nymphe lämna. Celsius Orph. 70 (1687). JGOxenstierna 4: 204, 394 (1815). Lefva för våren och sommaren bara, / Dö förrn sin höst. CFDahlgren i Toilettkal. 1833, s. 64. Förrn middag redan är han härifrån! VLitt. 3: 433 (1902).
2) (föga br.) förr än, hellre än; jfr FÖRR I 4. Förän iag schall mista mit herberge, hell(e)r gifu(e)r iag honom phan. VRP 1624, s. 95. Hvad är för en själens eld, som gifver mig styrka til at dö, förrän at skiljas ifrån eder. Knöppel Ön 47 (1748). Den som stryker (segel) är feg, förrn du stryker, gå heldre i qvaf. Tegnér (WB) 5: 111 (1825).
Spalt F 3106 band 9, 1927