| Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖR- ssgr (forts.):
(I 1 c) -SAL3~2. [jfr d. forsal, t. vorsaal. Jfr FÖRE-SAL] sal framför ingången till ett större rum (ingångarna till flera större rum); förhall, förrum; äv. bildl. Carl IX Cal. 73 (1592). De betrakta icke naturen .. såsom en försal till det eviga Herrans tempel. Franzén Pred. 2: 115 (1842). Midt i .. (Uppsala universitetshus finnes) en märklig försal, lik en täckt gård med ingångar åt alla håll. LbFolksk. 133 (1890). —
(II 3) -SALIGA, v. -ade. [till SALIG] (†) göra salig l. säll. Jag har ej förtjent att bli så försaligad. Elgström (o. Ingelgren) 142 (c. 1805). Almqvist Törnr. 1: 115 (1839). —
(II 1) -SALTA040 (jfr anm. 2:o sp. 2313), -ning. [jfr d. forsalte, t. versalzen; jfr äv. fsv. forsaltadher, mycket salt]
1) (i vissa trakter, vard.) till II 1 a γ: göra (ngt) alltför salt, salta för mycket; förr äv. refl.: salta för mycket. Linc. Mmm 2 b (1640). Sahlstedt (1773; refl.). I förgår hade människan försaltat kålen. Oterdahl Skram 261 (1919).
2) (†) bildl.: förstöra l. förbittra (ngns glädje l. nöje l. dyl.). (Höga herrars) goda Dagar .. warda nogsampt medh theras Embetes Bekymmer försaltade. JMatthiæ 2: 21 (1643, 1658). Heinrich (1814).
3) (i fackspr., föga br.) till II 1 a α: (ned)salta. Hudarna försaltas och afskeppas sedan till Europa. Kindblad (1871). —
(I 2) -SALTNING3~20, sbst.2 (sbst.1 se under FÖR-SALTA) (i fackspr.) förberedande saltning. VetAH 1748, s. 128. Arwidsson Strömm. 60 (1913). —
(II B) -SAMKA. [jfr d. forsanke] (†) samla, hopa; refl. o. i pass. med intr. bet.: samla l. hopa sig. At synderna skulle förökas och församkas til at beswära samwetet. FörsprBib. a 4 b (1541). 4Mos. 31: 2 (Bib. 1541). Schultze Ordb. 3986 (c. 1755).
Spalt F 3115 band 9, 1927