| Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖRSKAFFA förskaf4a l. fœr-, i Sveal. äv. 032 (förska´ffa Weste; förskàffa Dalin), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Lind (1749; under anschaffung)), -ING (†, GR 21: 397 (1550)), -NING (†, Murenius VP 13 (1637; i bet. 3, i konkretare anv.), Heinrich (1814)); -ARE (†, Linc. (1640; under procurator), Heinrich (1814)), -ERSKA (†, Linc. (1640; under procuratrix), Muræus Arndt 2: 289 (1648)).
1) (†) åvägabringa (ngt), styra om l. draga försorg om (att ngt sker), laga (det så l. så). GR 7: 425 (1531). O söte Siwold förskaffua thedh så, / Wij måtte allesammans Nåder få. Messenius Disa 25 (1611). At I .. genom tjenliga medel förskaffa ordning (bland ungdomen). Posten 1769, s. 796. — särsk. i uttr. hava förskaffande, hava att skaffa, hava att göra. Att vij .. hade varedt på en annan stadt, ther vij nog förskaffande haffua. GR 5: 109 (1528).
2) (i skriftspr.) sörja för att (ngt l. ngn) bringas (från l. till en plats l. ur l. i ngn viss belägenhet o. d.). GR 16: 583 (1544). Jagh haver effter min herres befaldningh förschaffad min herres breff till Rikesadmiralen. OxBr. 6: 27 (1628). En man vid namn Hopkins .. tillstod, att han förskaffat 200 qvinnor till bålet. Rydberg Magi 124 (1865). Man förde ryssen ut ur landet, gaf honom ett skepp .. och förskaffade honom till Konstantinopel. Anholm Gog 139 (1895). — jfr BORT-, IN-FÖRSKAFFA m. fl. — särsk.
a) (†) i uttr. förskaffa (ngn ngt) till handa l. uti händer, bringa (ngt) i (ngns) händer l. besittning. Athi wille forskaffe .. Hertig Albrecht .. med thet ilendiste til hånde wore breff och schriffuelse. GR 9: 250 (1534). Att kongen i Dammark thet ene (registret) behulle, och thet annet bleffue forskaffat oss tilhonde. Därs. 11: 182 (1536). Wij .. weethe icke heller förskaffe allt vdi hender, som thig fattes. Därs. 18: 501 (1547).
b) (†) i uttr. förskaffa (ngt) i stånd, sätta (ngt) i stånd. At .. (flottan) på alt sätt förskaffas i ståndh at giöra tienst. Carl XII Bref 140 (1715).
3) styra om att (ngt) erhålles, skaffa, anskaffa; särsk. med indirekt obj. (äv. refl.-pronomen): skaffa (ngn l. sig ngt), förhjälpa (ngn) till (ngt); ngn gg med avs. på person. GR 7: 110 (1530). Han tilbiuder sigh vele förskaffe sådane ryttere, som H. K. M:t kan hafve tienst och ähre uttaff. OxBr. 5: 270 (1624). Hans tancka var at förskaffa mig en tjenst uti Brehmen. Höpken 1: 4 (1767). Skulle Jonatan dö, han som har förskaffat Israel denna stora seger? 1Sam. 14: 45 (Bib. 1917). jfr (†): (Sv.) Förskaffa en at få låna något, (lat.) Ut quis mutuo quid accipiat, procurare. Sahlstedt (1773). — jfr AN-, IN-, ÅTER-FÖRSKAFFA m. fl. — särsk.
a) (†) i förb. med prep. med: förse (ngn) med (ngt). Att Konungen i Danmark oss med 15 eller 16 fenicker Knechter vndsättie och förskaffe will. GR 14: 329 (1542). (Att) för:ne handvercker .. medt järnn, ståll och andre behöffvelige partzeler förskaffe. Därs. 22: 175 (1551).
b) med sakligt subj.: (komma att) giva l. bereda l. vålla (ngn l. ngt ngt); rendera (ngn ngt). Vad förskaffar mig nöjet, äran av ditt besök? Hans försumlighet förskaffade honom en tillrättavisning. Dalin Arg. 1: nr 48, s. 2 (1733). Ditt menniskoälskande lynne skall förskaffa dig vänner. Lehnberg Pred. 3: 233 (c. 1800). Hvad som förskaffat mig akademiens enhälliga val var (osv.). De Geer Minn. 1: 241 (1892).
Spalt F 3144 band 9, 1927