| Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖR- ssgr (forts.):
1) (i skriftspr.) omskapa, förvandla (ngn l. ngt, så att det får utseendet att vara ngt annat l. förefaller att vara ngt annat, än det i själva värket är); särsk. refl.; vanl. i förb. med prep. till (förr äv. i). Dieffwlen sielff förscapar sigh vthi liwsens ängill. 2Kor. 11: 14 (NT 1526; Bib. 1917: förskapar sig ju till en ljusets ängel). At människor blifvit förskapade til vargar. Weise 2: 190 (1771). 2Kor. 11: 13 (Bib. 1917).
2) (†) ombilda (ngt), så att det vanställes, vanställa. Det blefve alt för vidlöftigt at rätta alla andra förskapade ställen i detta lilla (översatta) Skaldestycke. JHKellgren i SP 1780, s. 362. Kineserna förskapa .. sina fruntimmers fötter, så att de se ut som hästhofvar. Wetterbergh SamhKärna 2: 25 (1857). —
-SKAPNAS, v. dep. -ades. [avledn. till FÖR-SKAPA] (†) förvandlas. Mosis staf, som uti en orm förskapnades. Hermelin DuFour B 6 b (1683). —
(II 2 b med anm. sp. 2318) -SKATTA, v. [jfr SKATT o. SKATTA, ävensom mnt. vorschatten] (†) pålägga (ngn) för stora skatter, nedtynga (ngn) med skatter; äv. i p. pf. med adjektivisk bet. Kongen är mild och en from mann / Inted rijke betungar och förskattar han. PolitVis. 205 (1598). VDAkt. 1717, nr 223. —
(I 1 d) -SKEDE. (†) försprång, försteg. Du måste lemna mig förskede. Serenius Pp 1 a (1734). Herdarne, som ville gå fortare, .. togo .. snart förskjedet. Ödmann MPark 245 (1800). Ahlman (1872; med hänv. till försprång). —
(II B) -SKEPPA. (-skepp- 1605—1873. -skip- 1547) [efter t. verschiffen] (†) föra l. transportera (ngt) med fartyg; utskeppa; inskeppa. GR 18: 690 (1547). Skall och ingenn fördrijsta sigh att föra någott godz vth till Mastrandh eller Kongelle till att förskeppa .. vthann skall inskepas wedh cappellitt eller wedh Ellffzbordh. TbLödöse 522 (1605). Til Ängland förskeppas dels sådant, som kommit från Vestindien; dels (osv.). Kalm Resa 2: 186 (1756). Jungberg (1873). —
(II 3) -SKEVA040 (jfr anm. 2:o sp. 2313), v. -ade; -ning (Thorild, Östergren (1923)). [till SKEV] (i skriftspr., föga br.) göra (ngt) skevt (i bildl. bet.), snedvrida. Thorild 3: 150 (1791). Viljans benägenhet för det onda förskefvar och förmörkar .. (människans) blick i andeliga ting. Nyblæus RelUpps. 33 (1872). Tretow NykterhSträfv. 3 (1909). —
(jfr II A) -SKIA, v. [jfr mnt. vorschuwen, mht. verschiuhen, t. verscheuen] (†) injaga fruktan hos (ngn)? skrämma bort? Medh .. bön och åkalan thet grymma Leyonet Dieffuulen förskia och fördrijffua. LLaurentii Nyåhrspr. G 4 a (1618).
Spalt F 3146 band 9, 1927