| Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖRSTOPPA förstop4a l. fœr-, i Sveal. äv. 032 (försto´ppa Weste; förstå`ppa Dalin), v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, BOlavi 151 b (1578), Tholander Ordl. (c. 1870)), -NING.
1) stoppa igen (ngt, så att ingenting kan komma fram l. igenom), täppa till, stänga till; äv. med avs. på (rinnande) vätska o. d.: stoppa, stanna (ngt); ofta i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.; utom i a numera bl. tekn. i fråga om tilltäppning av rör l. öppning varigm ngt skall passera. (De) förstoppadhe alla watubrunnar. 2Kon. 3: 25 (Bib. 1541). The stuffver och huss (i Viborg), som folckett är udi, (äro) så förstoppede och förqvaffde, att .. (knektarna) ther utaff uthan tviffil .. mykit siuke bliffve. GR 25: 520 (1555). De mindre gasledningsrören .. förstoppades snart af ett tjärartadt ämne. TByggn. 1859, s. 33. TT 1892, s. 113. — särsk.
a) i fråga om tilltäppning av l. hämmande av passagen gm ngt av människo- l. djurkroppens organ; numera nästan bl. i fråga om hämmande av passagen gm matsmältningskanalen; ofta abs.; särsk. i p. pf. ss. adj.: som har trög l. hämmad avföring, som har förstoppning; äv. i p. pr. ss. adj.: adstringerande, stoppande. Näsan är så förstoppet, at ingen wedska flyter aff henne. BOlavi 59 a (1578). Maltet hafwer een förstoppande Natur. IErici Colerus 1: 276 (c. 1645). Rågbröd förstoppar mindre magen än hvetebröd. Westerdahl Häls. 154 (1764). Stillasittande förstoppar. Sundén (1885). Hon blef förstoppad och plågades ofta af kräkningar. ÅrsberSabbatsbSjukh. 1889, s. 206. — (†) En förstoppat Stolgång. Hoorn Jordg. 1: 289 (1697). — särsk.
α) (†) med avs. på det gm kroppsorganen passerande innehållet: stoppa, hämma; äv. refl.: stanna, om blod o. d.: stocka sig. Then groffue Materie som sigh förstopper in j Inälffuerne. BOlavi 52 a (1578). Then materie, som medh rätte skulle skilies ifrå menniskion, och bliffuer doch ther inne qwar förståppat vdi tarmerne. Därs. Blodet war förstoppat. Utterman Ertmann A 3 b (1672).
β) ss. vbalsbst. -ning, förr äv. -else, i konkretare anv., numera nästan bl. om det tillstånd då den regelbundna tarmuttömningen sker mycket trögt l. är fullständigt hämmad, trög l. hämmad avföring. (De) Äre .. så plåghade vthaff förstopning, så at the ingen stoolgång haffua kunna. BOlavi 52 a (1578). (Lat.) Catarrhus .. (sv.) Snufwa, Förstoppning vthi Näsan. Linc. M 1 b (1640). At ypna förstoppelsen i visceribus. HdlCollMed. 10/3 1697. Är .. (barnet) benäget til förstoppelse, så blandas mjölken med frånsilad Hafregryns soppa. Rosenstein BarnSjukd. 8 (1771). Kronisk förstoppning. Svenson Sinnessj. 48 (1907).
b) (†) bildl. Hat och misshällighet, hafva för det redan upodlade (landet) förståppadt tilgångarne. Posten 1769, s. 476. — särsk. i uttr. förstoppa sina öron (till ngt) o. d., sluta öronen (för ngt), icke höra på (ngt). Örorna .., som här effter til edhre .. beskyldningar skole warde förståppadhe. Schroderus Liv. 726 (1626). Hoffmann Förnöjs. 269 (1752).
2) (†) förstocka; särsk. i p. pf. i adjektivisk anv.: förstockad. (I) äre .. så vtacksame, och förstoppede, ath i sådana friid och god tiidh, för en synnerlig gudz gåffue .. icke bekenne wele. GR 12: 254 (1539). (Satan) förstopper theres hierta, at the intet prijsa Gudh. JMatthiæ 1: 406 (1658).
Spalt F 3242 band 9, 1927