Publicerad 1927   Lämna synpunkter
FÖRSTÅNDLIG, adj., superl. -ist (GR 1: 128 (1523)). adv. -A (GR 4: 226 (1527), Lind (1749)), -EN (GR 29: 478 (1560), Atterbom PhilH 393 (1835)).
Ordformer
(-stånd- 1523—1865; -ständ- 1552—1628. -elig 1523—1810. -lig 1619—1865. -gen 1526—1533. -git, n. sg. 1530—1739)
Etymologi
[efter resp. av mnt. vorstandelich, vorstentlich, t. verständlich, till FÖRSTÅND o. FÖRSTÅNDA, v.2; jfr d. forstandelig(en)]
(†)
1) begriplig; klar, tydlig; jfr FÖRSTÅELIG 2, FÖRSTÅNDA, v.2 6. (Paulus) sägher sigh heller wilia tala fäm oord j församblingenne som förståndelighen äro, än tiyotusend oord medh fremmånde tungor. FörsprNT 4 a (1526). The låso vthi Gudz Laghbook klarligha och förståndeligha, så at man förstoodh, tå läsit wardt. Neh. 8: 8 (Bib. 1541). Denna del af philosophien .. vore .. endast förståndlig och användbar för de invigde. Palmblad Fornk. 1: 545 (1844). Larsen (1865). — jfr LÄTT-, O-, SVÅR-FÖRSTÅNDLIG.
2) förståndig (se d. o. 2), klok; jfr FÖRSTÅND 1, 2. Försambla .. the förstånndeligiste ij Lanndith, .. att the måå öffueruäge hurw thett ärannde skall bästt företages. GR 1: 128 (1523). (Gud vill) at Menniskian skal .. förståndelighen, och medh itt wist sätt och företaghande, thessa Medhel (dvs. läkemedlen) sökia. PPGothus Und. Hh 7 a (1590). SynodA 1: 424 (1755). — jfr O-FÖRSTÅNDLIG.
Avledn.: FÖRSTÅNDLIGHET, r. l. f. (†) till 1: begriplighet. Schultze Ordb. 4942 (c. 1755). Heinrich (1814).

 

Spalt F 3275 band 9, 1927

Webbansvarig