Publicerad 1927   Lämna synpunkter
FÖR- ssgr (forts.):
(II 3 a) FÖR-SVAGRA, v., anträffat bl. i pr. sg. -er. [till svagare, komp. av SVAG] (†) refl.: förvärras. Allmogens armodh sigh meehr och meehr förswagrer. SUFinlH 4: 255 (1614). —
-SVAKA, se FÖRSVAGA. —
(jfr II A) -SVAKTA l. -SVÄKTA, v. (-swact- 1525. -svecht- 1555) [sannol. av en icke anträffad mnt. avledn. av svak (se SVAG); jfr FÖR-SVAGA, FÖR-SVÄCKA] v. (†) försvaga. Ther med (dvs. med krigsfolket) wij .. waare heedtzske fiendher kwnne forswachta. GR 2: 161 (1525). Därs. 25: 5 (1555). —
(II 2 a) -SVAMPAD040 (jfr anm. 2:o sp. 2313), p. adj. [avledn. av SVAMP] eg.: förvandlad till svamp; svampig, svampartad. De försvampade rotgrenarna (hos ektotrofiska mykorrhizer). 2NF 19: 7 (1913). —
(II B) -SVANSA, v., anträffat bl. i sup. -at. [jfr t. schwänzen, försumma, ”skolka”] (†) försumma. Min beställning, som jag uppå Siuttonde åhret förvaltat och på intet sätt mitt ämbete försvansat. VDAkt. 1736, nr 379.

 

Spalt F 3302 band 9, 1927

Webbansvarig