Publicerad 1927   Lämna synpunkter
FÖRSÄMRA försäm4ra l. fœr-, i Sveal. äv. 032 (försä´mra Weste; försä`mmra Dalin), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(-sämbr- 1758. -sämr- c. 1750 osv.)
Etymologi
[av FÖR- II 3 a o. SÄMRE]
göra sämre l. mindre värdefull l. mindre duglig l. mindre gynnsam; ofta i pass. med intr. bet. l. (numera knappast br. utom i b) refl.: bliva sämre osv., sjunka i värde, gå tillbaka, urarta; ss. vbalsbst. -ande o. -ing dels med aktiv, dels med intr. bet. Under medeltiden sökte regenterna ofta bereda sig större inkomster genom att försämra myntet. Blir lagringen för lång, försämrar den varan. Det politiska läget har försämrats. Denna ändring är en avgjord försämring. Conjuncturerne med Engelland torde hafva försämbrat sig sedan den 9 Januarii. Höpken 2: 502 (1758). Et ohofligt misstroende til sin penna och för mycken flit at laga eller förbättra, försämrar ofta. Celsius PVetA 1768, s. 58. Biskoparnes vilkor .. (blevo) icke försämrade (gm kejsarens övervälde över kyrkan). Möller Kyrkoh. 125 (1774). (N. N.) sades hafva derangerade affärer .. och .. ställningen försämrades hvarje år med stora steg. De Geer Minn. 1: 100 (1847, 1892). En försämring uti våra klimatiska förhållanden. ASScF 3: 650 (1851). Att medellifslängden förkortas och rasen försämras genom dryckenskap. NF 14: 70 (1890). (†) Hvad Konungen (dvs. Johan III) härvid (dvs. i fråga om Erik XIV:s begravning) befallte, försämrades af de Herrarne (dvs. hans fiender bland adeln). HSH 3: 67 (c. 1750). — jfr KLIMAT-, MYNT-, RAS-, SPRÅK-, STIL-FÖRSÄMRING m. fl. — särsk.
a) i fråga om hälsotillstånd; numera företrädesvis i pass. med intr. bet. o. ss. vbalsbst. -ing. En tydlig försämring har inträdt i hans hälsotillstånd. Schröderheim Skr. 235 (1785). Collin Ordl. (1847; under exacerbation). Konung Oskar I:s hälsotillstånd försämrades alltjämt. De Geer Minn. 1: 187 (1892).
b) i fråga om framsteg i studier o. d.; nästan bl. ss. refl. l. i pass. med intr. bet. Ynglingen hade avsevärdt försämrat sig l. försämrats mot slutet av terminen. FörslSkolordn. 1817, s. 22. Östergren (1924).
c) (†) i fråga om kulturell(t) l. politisk(t) tillbakagång l. förfall. Hvarföre har det Romerska folket varit sig så olikt? hvarföre olikt äfven i sin försämring. Silverstolpe i SAH 2: 351 (1799). Nilsson Ur. 2: 124 (1864).
d) i fråga om moraliskt tillstånd, seder, rykte o. d.; numera bl. (föga br.) i pass. med intr. bet. I den mån en Qvinna försämras, börjar hon, i all slags Osed, likna en Karl. Thorild 4: 93 (1793). Hans goda rykte har försämrat sig. Moberg Gr. 267 (1815). Sederna försämras med hvar dag. Cavallin (1875).
e) (†) med avs. på nöje: förstöra, fördärva. Ingalunda vil jag bittra eller försämra min Herres nöjen: jag kunde värdigt tala om Comœdier, högtider, lek och dants. Tessin Bref 1: 343 (1753).

 

Spalt F 3344 band 9, 1927

Webbansvarig