| Publicerad 1928 | Lämna synpunkter |
FÖRTRAMPA förtram4pa l. fœr-, i Sveal. äv. 032 (förtra´mpa Weste; förtràmmpa Dalin), v. -ade; se för övr. TRAMPA, v. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Hamb. (1700), Strinnholm Hist. 3: 430 (1848)), -NING; -ARE (se avledn.).
1) (numera bl. ngn gg i vitter stil) trampa ned, nedtrampa, förstöra gm trampning. Wedh han sådde, föll sompt wedh wäghen och wart förtrampat. Luk. 8: 5 (NT 1526; Bib. 1917: nedtrampat). Fleere aff wåre wordo vtaff Hästehoofwen på Flychten förtrampade, än aff Fiendens Händer ihiälslagne. Schroderus Os. III. 2: 351 (1635). Kamelen .. råkade .. i tygellöst ursinne samt bet och förtrampade sin egen herre. Heidenstam End. 62 (1889). De av ryttarhorder förtrampade fälten. Östergren (1924). — särsk. i numera obr. anv. Han skal medh sina hestars fötter förtrampa alla tina gator. Hes. 26: 11 (Bib. 1541; Bib. 1917: trampa sönder). Altså skole wij jfrå Assur frelste warda, then .. wåra grenszor förtrampat haffuer. Mik. 5: 6 (Bib. 1541; Bib. 1917: tränga fram över våra gränser).
2) (numera mindre br.) i bildl. anv. av 1.
a) närmande sig bet.: förkväva, tillintetgöra, förstöra. Låt dessa ännu späda plantor (dvs. snille o. idoghet) i deras barndom ej förtrampas. Dalin Arg. 1: 46 (1754; uppl. 1733: förqväfjas). (De som bedriva våld) skola dock en dag förgås, / Och såsom gräs till jorden slås, / Och vissna och förtrampas. Ps. 1819, 232: 1. Barbarernas råa kraft förtrampade och utplånade hela denna prunkande, men kraftlösa bildning. Geijer I. 1: 191 (1845). (Finlands) odling (efter stora ofreden 1700—21) var så i andligt som i materielt hänseende förtrampad. Schybergson FinlH 2: 59 (1889).
b) behandla (ngn l. ngt) med förakt l. hänsynslöshet, kränka, trampa under fötterna. Then, som Gudz Son förtrampar, och Testamentzens blodh, såsom oreent achtar. Ebr. 10: 29 (Bib. 1541; ännu i Bib. 1917; NT 1526: nedherträdher). Den tid kommer, då hon (dvs. en kvinna som gift sig med en skurk) står med svikna förhoppningar och ett förtrampadt hjerta. Svedelius Lif 426 (1887). — särsk.
α) med avs. på (ngns) rättigheter o. d., förr äv. lag, bud, befallning o. d. Ett tygellöst själfsvåld (har) förtrampat lagen. Adlerbeth Ant. 1: 6 (cit. fr. 1772). Qvinnans misskända och förtrampade rättigheter. Hedin Rev. 366 (1880).
β) med avs. på person l. folk o. d. l. (ngns) makt o. d.: kuva, underkuva, förtrycka, undertrycka, nedtrycka. Hwj förtrampe j mitt folck, och förkrossen thens fattighas person. Jes. 3: 15 (Bib. 1541; Bib. 1917: Huru kunnen I så krossa mitt folk). Dalin Hist. 2: 647 (1750). Konungamagten låg förtrampad. Strinnholm Hist. 2: 140 (1836). Den lägre, förtrampade samhällsklassen. Därs. 3: 880 (1848). Finland (hade) aldrig varit mera förtrampadt än under Gustaf III:s regering. Schybergson FinlH 2: 238 (1889). De stackars förtrampade varelserna. Östergren (1924).
γ) (†) ringakta, förakta. Tu förtrampar alla them som willo gå om tina retter. Psalt. 119: 118 (Bib. 1541; Bib. 1917: aktar för intet). (Naturen) varder med skäl misslynt, när hvad hon i välmening gifvit, föraktas och förtrampas. Tessin Bref 2: 166 (1754).
3) (†) skada (fot l. del av fot) vid trampning; äv. refl.: skada sig i fot vid trampning. Hafwer något Nööt eller Häst förtrampat sig at thet är wordet swullet. IErici Colerus 2: 55 (c. 1645). Förryckes eller förtrampas någon Sena. Därs. 62.
a) till 2 b α. (Gustav Vasa) var .., hette det, .. en förtrampare af religion och frihet. Leopold 5: 310 (c. 1804).
b) till 2 b β: förtryckare; numera bl. med bestämning angivande den l. det som förtryckes; förr äv. abs. Förstöraren wender åter, och förtramparen läter aff j landena. Jes. 16: 4 (Bib. 1541; Bib. 1917: förtryckarna). Välan! dina söner, o Svithiod, gå / Att jordens förtrampare hämma. Atterbom SDikt. 2: 136 (1813, 1838).
c) (†) till 2 b γ: person som föraktar ngt. Nådens upsåtelige förtrampare. Ödmann StrFörs. II. 1: 176 (1803).
Spalt F 3416 band 9, 1928