| Publicerad 1928 | Lämna synpunkter |
FÖRTÄNKSAM fö3rtäŋk~sam2 l. fœ3r-, stundom 3~20, sällan 040 resp. (i Sveal.) 032 (fö`r-tänngksámm Dalin. — ∪ — i vers: Wirsén Vint. 207 (1890), Fröding Stänk 106 (1896)), adj. -samme, -samma, -sammare. adv. -T.
1) (knappast br.) som tänker sig väl för, innan han företager ngt; betänksam. Förtänksam (überlegend). JournSvL 1801, s. 149 (anfört ss. en nybildning av tvivelaktigt värde). Sundén (1885).
2) som tänker på (vad som kan hända i) framtiden o. (i tid) inrättar sig därefter, omtänksam, klok; äv. om handling, åtgärd l. dyl.: som vittnar om ovannämnda egenskap. Dalin (1852). Förebråelser öfver att hon ej varit nog förtänksam att eklärera våningen på prof några dagar förut. Edgren Lifv. 1: 6 (1883). En klok och förtänksam ledare. Odhner G3 1: 114 (1885). En mindre förtänksam anordning. TT 1893, B. s. 41.
2) till 2. När frågan blir om (att föda) en hel familj så är förtänksamhet och plan oundgängligen nödvändiga. De Geer Hjertkl. 171 (1841). LAHT 1900, s. 21.
Spalt F 3476 band 9, 1928