Publicerad 1928 | Lämna synpunkter |
FÖR- ssgr (forts.):
1) till II 1 a δ; bildl.: förvrida, förvränga (ngt). Dhen helige schrifft .. ille och freuelige förtöghe. GR 12: 265 (1539).
2) till II B: töja ut, sträcka ut (ngt); äv. i överförd anv.: draga ut på (ngt), förlänga (ngt). Möller (1790). Tag din plats på smedjestädet, / Att .. / Af hans (dvs. smedens) hammare förtöjas. Collan Kalev. 2: 84 (1868). Aurén Akc. 29 (1880).
Spalt F 3485 band 9, 1928