Publicerad 1928   Lämna synpunkter
FÖRTÖJNING förtöj4niŋ l. fœr-, i Sveal. äv. 032 (förtö´jning Weste), sbst.1, r. l. f.; best. -en; pl. (i sht i bet. 2) -ar.
i sht sjöt. vbalsbst. till FÖRTÖJA, v.1
1) abstr.: handling(en) att förtöja; äv.: förhållande(t) att vara förtöjd. I säkra hamnar sker förtöjningen med et enda Tåg. FSjöbohm BVägen 50 (1793). Zethelius Fältarb. 86 (1892).
2) konkret: tåg l. kätting o. d. varmed förtöjning sker, förtöjningstross l. -lina o. d.; förtöjningsanordning. Landfast förtöjning. Enkla, dubbla förtöjningar. Lossa, lätta, kasta loss förtöjningen l. förtöjningarna. Montan Segl. 32 (1787). Så väl Stenbocken som flera andra fartyg (hade) fått sina förtöjningar bortskjutne. Gyllengranat SvSjökr. 1: 318 (1840). Båten ligger för sina egna förtöjningar. Auerbach (1908). — jfr AKTER-, BOG-, FÖR-, TVÄR-FÖRTÖJNING m. fl.
Ssgr (i allm. till 1; i sht sjöt.): FÖRTÖJNINGS-ANKARE. —
(jfr 2) -ANORDNING~020. —
-BOJ. jfr BOJ, sbst.1 SFS 1827, s. 1112. NF 2: 795 (1877). —
-KÄTTING. Ekelöf Skeppsm. 123 (1881). —
-LINA. SD(L) 1894, nr 44, s. 4. —
-MAST. anordning (”mast”) vid vilken luftskepp förtöjes. 2NF 37: 305 (1925). —
-PÅLE. påle (å kaj o. d.) vid vilken fartyg förtöjes. Dagen 1897, nr 267, s. 1. —
-POLLARE. = -PÅLE. 2NF 10: 1278 (1909). —
-RING. å kaj o. d. anbragt järnring vid vilken fartyg förtöjes. TByggn. 1859, s. 190. —
-TROSS. Konow (1887).

 

Spalt F 3485 band 9, 1928

Webbansvarig