| Publicerad 1928 | Lämna synpunkter |
FÖR- ssgr (forts.):
(II 2 a) -TÖLPA040 (jfr anm. 2:o sp. 2313), v. -ade. [till TÖLP] (numera knappast br.) refl.: bära sig tölpaktigt åt, förplumpa sig. Thorild 3: 444 (1792). Ligans (dvs. Wallmarks och hans anhängares) .. Organ (har) .. efter sin gamla vana .. förtölpat sig. SvLitTidn. 1817, sp. 313. Cygnæus 2: 183 (1858). Östergren (1924; betecknat ss. sällsynt). —
-TÖRKA(S), se FÖRTORKA(S).
Spalt F 3486 band 9, 1928