| Publicerad 1928 | Lämna synpunkter |
FÖRUTAN förɯ3tan2 l. fœr-, äv. 040 (föru`tan Weste; förùtann Dalin), prep. o. konj.
I. prep. — Anm. I bet. 2 o. 3 åtföljes ordet stundom av nom. (jfr citatet från 1722 under 3); jfr anm. under FÖRUTOM.
1) [jfr motsv. anv. i fsv.] (†) utanför (ngt). Alla the som icke nu ther stadde äre, .. ther Plåhhan (dvs. pesten) är, kunne the wara thess rum foruthan, bliffue hoos sitt så länge, at the fåå see hwadh Gudh göra wil. PPGothus Und. K 3 b (1590).
2) [jfr motsv. anv. i fsv.] (†; jfr dock b) utom, utöver, jämte, vid sidan av (ngt l. ngn). GR 1: 124 (1523). Biskopar .. hafwa och förutan sielfwa Stichtet, sina egna församblingar at förestå såsom andra Prester. KOF II. 1: 331 (1659). Floden .. (hade) skurit sig, för utan genom en hög sandbacke, äfven igenom hårda berget. Linné Ungd. 2: 251 (1734). Leopold 1: 130 (1802, 1814). I banken och statskassorna funnos 5 millioner i silfver, förutan krigskassan. Beskow K12 2: 51 (1869). — jfr DESS-, DÄR-, HÄR-, VAR-FÖRUTAN. — särsk.
a) i förb. förutan det (äv. dess) att, äv. förutan att, förutan det, i konjunktionell anv. (jfr 3 a): utom det att. LPetri Œc. 5 (1559). Förvthan thet Pipinus .. förtryckte the Longobarder vthi Italien, förde han och krijgh emoot Saxen. Schroderus Sleid. 132 (1610). Föruthan desz at man skulle sättia sig i stoor fahra. Rålamb 8: 108 (1691). Förutan det at vid hvarje slögd fordras viss förnuftets upmärksamhet, .. så måste ock därvid förelöpa vissa kropsens rörelser. Berch Hush. 237 (1747). Lindfors (1815).
b) (numera bl. starkt bygdemålsfärgat i vissa trakter) i förb. det förutan, dessutom, därutöver, till på köpet. Then danske förlorade 3 brändare och ett blef skuten i sanck det förutan. Bolinus Dagb. 78 (1679). Hülphers Ångermanl. 19 (1900).
3) [jfr motsv. anv. i fsv.] (numera bl. ngn gg med arkaistisk anstrykning) utom, med undantag av, då man undantager, frånräknat, bortsett från (ngt l. ngn); äv. ställt efter det styrda ordet. Ingen aff them vndslap, för vthan fyrahundradhe ynglingar, the satte sigh vppå Cameler och flydde. 1Sam. 30: 17 (Bib. 1541; Bib. 1917: utom). Hoos dig (dvs. i ditt hem), förutan du, välkommen är hvar Mann. Düben Boileau Sat. 65 (1722). Glädje hon spridde och frid öfverallt, / Förutan i ynglinga-hjertan. Braun Dikt. 1: 193 (1837). Er förutan finnes ingen, som skulle räcka mig en vänlig hand. Rydberg Frib. 135 (1877; arkaiserande; uppl. 1857, 1866. utom er). — (†) Thetta altsammans, hönset föruthan, skal läggias .. vthi Hysop watn. BOlavi 41 b (1578). — särsk.
a) (†) i förb. förutan det att, förutan att, förutan det i konjunktionell anv. (jfr 2 a): med undantag (där)av att. Linné Skr. 5: 54 (1732). Deras mat är eljest ordinair, förutan att de hvar afton äta gröt. Dens. Ungd. 2: 250 (1734). Deras Skepp voro toma, förutan det de voro med slagna Kroppar öfvertäckte. Mörk Ad. 1: 408 (1743). (Resan var) lyckelig, förutan at vi .. blefvo hastigt anfallne .. af en Orcan. Porthan BrefCalonius 574 (1799).
b) i numera föråldrade pleonastiska förb. Badh han blåsa vp huadh wädher ther wille, förvtan icke thz som wille bära til Sueriges. Svart G1 135 (1561). Förutan sielfwe dören förbehållen. Risingh Landb. 32 (1671).
4) (numera, utom i poesi av metriska skäl, bl. ngn gg med arkaistisk anstrykning; jfr dock a, b α o. γ) utan. GR 2: 25 (1525). Wij titt folck .. förkunnom titt loff för vthan enda. Psalt. 79: 13 (Bib. 1541). Förutan Grund och Skiäl. Spegel GW 40 (1685). En man förutan vänner, om än så stark, / dör hän som stam i öcken med skalad bark. Tegnér (WB) 5: 14 (1825). Kyskhet och dygder äro själsprydnader, förutan hvilka kroppen ej bör anses vacker, äfven om han är det. Lidforss DQ 1: 127 (1888). Ja, värdelös och meningslös, o kärlek, / Vår tankes tanke! vore all vår levnad / Förutan dig. Wulff Leopardi 234 (1913). — särsk.
a) ställt efter det styrda ordet (jfr b); numera nästan bl. i sådana (i regel ss. citat från bibel o. katekes kända) uttr. som mig osv. förutan, min osv. bön, hjälp o. d. förutan, ävensom i poesi av rytmiska skäl. Migh för vthan kunnen j intit göra. Joh. 15: 5 (NT 1526; ännu i Bib. 1917). Gudz Rike kommer wel aff sig sielfft, wåra bön för uthan. Cat. 1572, s. B 5 a. Han är nu så begifven på Processer, at han dem förutan intet skulle kunna lefva. Modée Dår. 29 (1741). Vanvettet kan infinna sig Kanidias konster förutan. Rydberg RomD 38 (1877). (Stugan) bibehåller sig länge nog det förutan (dvs. utan överstrykning med rödfärg). LfF 1906, s. 34. — jfr DESS-, DÄR-, HÄR-, TVIVELS-, VAR-FÖRUTAN. — särsk.
α) (†) med gen. Min käre brors goda råd härutinnan .., hvilkas föruthan jag mig intet wnderstå skall något att intendera. Ekeblad Bref 1: 213 (1652; rättat efter hskr.). — särsk. i förb. tvivels förutan, tvivelsutan. Konungen i Engelandh lärer nu tviffvels föruthan komma i speelet. RP 6: 639 (1636). Stiernman Com. 2: 719 (1653).
β) (numera bl. ngn gg arkaiserande) i förb. ty förutan, utan detta; eljest. I stället för ty föruthan sättes elliest. FörarbSvLag 3: 172 (1714). Thy förutan (dvs. utan fosterlandskänslan) har allt annat förloradt sin värde, sin betydelse. Genberg VSkr. 1: 28 (1862). (Cavallin o.) Lysander 368 (1877).
b) (numera bl. ngn gg med arkaistisk anstrykning i ställning efter det styrda ordet; jfr dock α, γ) i förb. vara förutan (ngn l. ngt), vara utan; oftast ställt efter det styrda ordet (jfr a).
α) undvara, umbära; sakna; reda l. hjälpa sig utan; särsk. (i bygdemålsfärgat spr., fullt br.) i uttr. vara det förutan. Predican kan wel wara messe forutan. OPetri PEliæ d 1 b (1527). Nu hafuer han många barn och huusshåldh och kan inthet wara quinfolk förutan. VDAkt. 1666, nr 204. Nästan ingen Konung eller mäktig Höfding i Norden kunde vara förutan sin Skald. Dalin Hist. 1: 247 (1747). Zenon, som visade att den dygdige kunde vara verlden förutan. Wikner Tank. 150 (1872). Allt detta kunna japaneserna undvara, och de befinna sig mycket väl af att vara det förutan. PT 1904, nr 15 A, s. 3.
β) övergående i bet.: undgå, slippa ifrån l. undan (ngt l. ngn). Endoch hanns nådhe hadhe gierna waridtt thenn werdighett och omack föruthann. GR 1: 122 (1523). Hade sådant intet bleffuet fört för migh, hade iagh wareth detta bekymmer förutan. VRP 1660, s. 1287. Nordberg C12 2: 511 (1740).
γ) (numera bl. i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) i uttr. det är inte (så) förutan (att), l. enbart inte l. icke (så) förutan, det är inte (så) utan (att), det har nog sin riktighet, det ser värkligen så ut o. d. ”Hvad menar du med det — läser han öfver vissa personer?” ”Jaha, det är inte så förutan, det.” Carlén Bull. 2: 292 (1847). ”Har du kanske råkat ut för Heklefjälls trollkäring?” .. ”Icke så förutan!” sade Mimifax dystert. Högberg Storf. 175 (1915).
c) (†) i förb. bliva (ngt) förutan, bliva fri från (ngt), slippa från (ngt). Ath man någhon tijd kunde bliffua thet bekymber för vtan. GR 8: 64 (1532). Därs. 29: 264 (1559).
d) (†) i den konjunktionella förb. förutan att, utan att, om icke. Hwarken wägen eller Broon kan den Resande något fromma, förutan att een godh Krogh blifwer inrättat. HSH 31: 93 (1662).
II. (†) konj.: om icke, såvida icke. Anders Jonsson .. suarade, att han jngalundha will beffatha sigh medh samma godz .. på tenne tidh, föruttan ther bliffuer widare ther om ranssakath. TbLödöse 227 (1590). Hoo är tå then oss vil åt skilia, / förvthan thet är gudz vilie. Visb. 1: 211 (c. 1620).
Spalt F 3501 band 9, 1928