| Publicerad 1928 | Lämna synpunkter |
FÖR- ssgr (forts.):
(II 1 b α) -VAKAD040 (jfr anm. 2:o sp. 2313), p. adj. [jfr d. forvaaget; till VAKA, v.] utvakad, uttröttad l. fördärvad av vaka; som vittnar om l. bär spår av vaka. De äro alla förvakade, förgråtna. Tegnér (1835) hos Wrangel Räm. 263. För mina förvakade ögon / stå minnena hägrande fram. Österling Döden 6 (1908). Högberg JesuBr. 2: 246 (1915). —
(I 1 c α) -VAKT3~2, sbst.2 [jfr t. vorwache] (numera bl. i historisk framställning) truppstyrka med uppgift att ombesörja bevakning mot fienden (motsvarande förpost l. förtrupp l. underavdelning därav). HSH 33: 85 (1634). (De hava) uthi största furie gått vår förvacht förbij, bliffvandes huffvudvachten dem intet varse, förr ähn dee vore henne på halssen. OxBr. 8: 464 (1645). De Danske .. lade .. sit Cavalleri i byarna näst omkring och satte ut förvakter ända til broen, at i akt taga de Svenskas företagande. Loenbom Stenbock 2: 60 (1758). 2NF 27: 884 (1918). särsk. (†) i uttr. vara (kommenderad) på förvakt o. d. Fånge 12 (c. 1710). (Jag) blef commend(erad) med H:r Öfverstel. .. Rebinder til Ingris på förvacht med 600 man till häst. HH XVIII. 3: 58 (1721). De som voro på Förvachten, omkring Lägret. Ehrenadler Tel. 673 (1723). Zetzell PVetA 1764, s. 2. —
(II B) -VAKTA, -ning. [fsv. forvachta (i bet. 1), efter mnt. vorwachten (i bet. 1)] (†)
1) avvakta (se d. o. 1, 2); invänta, vänta på (ngt l. ngn). Om hans Kon:ge Ma:t forbide eller forwackte schulle the lubskes .. swar. GR 13: 67 (1540). Der han heela dagen in till afftonen honom förwachtade; dock kom han eij. BtÅboH I. 13: 110 (1638). Iag min hädanfärd förwacktar. Columbus BiblW B 1 b (1674). särsk. i uttr. hava (att) förvakta (sig) ngt, hava att vänta (sig) ngt. GR 29: 3, 330 (1559). The hade af the Swänske framdeles, der the få machten, intet gott att förwachta. RARP 7: 147 (1660).
2) vakta (ngt), bevaka; vakta på, giva akt på (om ngt sker). Atj .. thet slott eder befaledh är, wele flitelige forwachte for skalchett och forrederij. GR 11: 52 (1536). Förwachte vm någre ryme ifrå theris fänicker. HH VIII. 2: 21 (1566). Förwachta boderna (på marknaden). VRP 1660, s. 1234.
3) sköta (ett ämbete); jfr AVVAKTA 3. Wij willia wijdare see till huru Kærber (dvs. Cerberus) han till sin Slächt och Ämbetes förwacktning här i Norden igenkiännes. Rudbeck Atl. 3: 232 (1698).
4) refl.: vakta sig (för ngn l. ngt), taga sig i akt, taga sig till vara. Ath man aldrig tiil fyllest kan foruagta sig for sin Fiende. GR 10: 108 (1535). ÅngermLandstingsprot. 14/7 1640, fol. 40. —
(I 1 c α) -VALL. (†) bef. framför huvudvall (vid fästning) anlagd lägre vall till skydd för artilleri som har till uppgift att bestryka framförliggande terräng: lågvall. Rålamb 8: b 4 a (1691). Ståhlsverd 51 (1755). —
(I 2) -VALS3~2, pl. -ar. tekn. vals varmed en första l. förberedande valsning utföres, grovvals; i sht i pl. Almroth Karmarsch 173 (1838). JernkA 1890, s. 50. —
(I 2) -VALSA3~20, -ning; -are. tekn. låta (ngt) genomgå en första l. förberedande valsning, grovvalsa. JernkA 1840, s. 198. Därs. 1893, s. 59. särsk. ss. vbalsbst. -are, person som utför förvalsning. JernkA 1894, s. 379.
Spalt F 3504 band 9, 1928