| Publicerad 1928 | Lämna synpunkter |
FÖRYTTRA föryt4ra l. fœr-, i Sveal. äv. 032 (föry´ttra Weste; föry`ttra Dalin), v. -ade. vbalsbst. -AN (†, BtHforsH 3: 113 (1683), SKrok (1749) i SmålHembygdsb. 1: 45), -ANDE, -ING; -ARE (i bet. 1, Nordström Samh. 2: 687 (1840) osv.), -ERSKA (tillf., i bet. 1, Dalin 1: 30 (1842)).
1) avhända sig, göra sig av med.
a) med avs. på lös l. fast egendom, handelsvara o. d.: avhända sig (gm försäljning l. byte l. bortgivande), avyttra; utom jur. numera bl. (i skriftspr., föga br.) i inskränktare anv.: (för)sälja. GR 1: 287 (1524). The lösören, som omyndig ej sielf behöfver, böra til hans nytto föryttras. ÄB 22: 4 (Lag 1734). (Han) vil föryttra det (dvs. lexikonet) för 20 Holl. Ducater. Björnståhl Resa 4: 182 (1774). Björling CivR 12 (1906). Östergren (1924; angivet ss. ”skr., ofta lagt.”). — särsk.
α) (†) i p. pr. med pass. bet., om vara: som kan l. är avsedd att avyttras. BtÅboH I. 8: 153 (1636). Att afsättia sine föryttrande vahror i Stockholm. 2RARP I. 1: 147 (1719).
β) (†) i uttr. föryttra ngt (ut)i ngt, utbyta ngt mot ngt, omsätta ngt i (pänningar); jfr δ. GR 4: 391 (1527). Allehande köpmans wahrur, hwilke the seden vthi Salt, Kläde och allehande drycker föryttre. SUFinlH 2: 200 (1605). Iag (har) föryttrat min lilla ägendomb i Peningar. VDAkt. 1713, nr 261.
γ) (†) i uttr. föryttra ngt med ngn, avyttra ngt gm köpenskap med ngn. GR 3: 281 (1526). Att icke dee Danske måge haffva fritt föryttra sitt godz mäd upstadzboerne. RP 8: 39 (1640).
δ) (†) med avs. på pänningar: använda ss. betalningsmedel (för varor), placera. Forytradh them (dvs. pänningarna) .. j silff eller andre waror. GR 3: 3 (1526); jfr β. Thet Gullet .. kunde på intet sätt bättre föryttras, än om (osv.). Schroderus JMCr. 152 (1620).
b) (†) i allmännare anv.: lämna från sig, avstå, uppgiva. Huru ringa är menniskan i sig sjelf, men huru mycket förmår hon, då hon föryttrar sig sjelf, för att i fullt mått mottaga med ödmjukhetens rymlighet? Wingård 2: 69 (1821). Folkets massa föryttrar statsmaktens aktuella utöfning och öfverlåter den till en eller flere personer. Nyblæus Statsm. 97 (1864).
2) i sht filos. omsätta (ngt andligt, ss. idé, tanke) i ngt yttre l. sinnligt, giva uttryck åt, försinnliga; äv. ss. refl.; förr äv. i pass. med intr. bet.: förvandlas till ngt blott o. bart yttre (utan inre halt o. kärna). Atterbom PhilH 532 (1835). Enskilda menniskors .. behof att föryttra sina medvetna åskådningar i ljud. Claëson 1: 259 (1858). Viljan .. hvilken ej ännu föryttrat sig i handling. Rydberg Magi 35 (1865). Tidens tankar, så vidt de låta föryttra sig, omsättas hos (de stora konstnärerna) i form och färg. Rydberg RomD 129 (1877). Att andelifvet föryttras eller blir ytligt. Wikner Pred. 535 (1884). Bref från Stockholms supéer äro blott försök att framställa, ej försök att föryttra något personligt. HBorelius i FrBremerBild 29 (1913).
3) (†) yttra, omtala; refl., pregnant: förklara sig villig, erbjuda sig (till ngt). Sidst föryttrar Församblingen sin eenhälleliga willia, att (osv.). VDAkt. 1711, nr 334. Hvar till (dvs. till ”husets konserverande”) Adjunctus ministerii (dvs. pastorsadjunkten) .. Hr Petrus Wretinus sig föryttradt. Därs. 1722, nr 13. Lagerbring HistLit. 336 (1748).
4) [eg.: utvidga] (†) föröka, förbättra. Sädh och Rofwor wärfwas til vppehållets Föryttring. Risingh Landb. 67 (1671). Hvar och en skulle giöra sin högsta vinning ju längre ju mera föryttra och förbättra landet. Stridsberg Åkerbr. 38 (1727).
Spalt F 3588 band 9, 1928