| Publicerad 1928 | Lämna synpunkter |
1) i fråga om rumsförh.
a) framför, framtill, främst; äv. (närmande sig 2): i förväg, förut. GR 19: 177 (1548). Iagh (dröjde) een tima eller halfannan .. min hustru körde föråth diit wp til graby. Rääf Ydre 3: 397 (cit. fr. 1594). Musketerere marshera föråt .. och pickenererne efter. Gustaf II Adolf 257 (1621). Hon .. speglade sig både för- och efteråt. Dalin Arg. 1: 57 (1733, 1754). De (dvs. de fyrfota djuren i heraldiken) sättja ock altid högra foten föråt. Uggla Herald. 96 (1746). Somlige äro föråt, och somlige efter. Borg Luther 1: 417 (1753). ÖoL (1852; med hänv. till framföre).
b) framåt. (Man giver piken) medh högre Handen een swangh, at han reser sigh i högden och faller föråth. Söderman ExBook 30 (1679). ÖoL (1852; med hänv. till framåt).
2) i fråga om tid: förut, tidigare. Helsingius Hh 3 b (1587). 2 hästhar hade iagh föråth. Rääf Ydre 3: 397 (i handl. fr. 1594). Om fadren ville begagna något deraf (dvs. av boet) utan föråt hållen Auktion. BoupptVäxiö 1846. ÖoL (1852; med hänv. till förut).
Ssg (†): föråt-ut, adv. 1) till FÖR-ÅT 1: framåt. Rålamb Resa 35 (1658, 1679). 2) till FÖR-ÅT 2: på förhand, förut. Reenhielm OTryggv. 21 (1691). —
(I 1 b) -ÄBB3~2. [jfr t. vorebbe] (†) sjöt. om den första delen av äbben (då vattnets rörelse är hastigast); jfr EFTERÄBB. Montan Segl. 12 (1787).
Spalt F 3592 band 9, 1928