| Publicerad 1928 | Lämna synpunkter |
FÖRÖKA förø4ka l. fœr-, i Sveal. äv. 032 (förö´ka Weste; förö`ka Dalin), v. -ade (Apg. 2: 47 (NT 1526) osv.), äv. (numera i sht i vers, föga br.) -er, -te, -t, -t (GR 10: 224 (1535: Forögt, sup.), Fahlcrantz 3: 235 (1864: förökte, ipf.), Östergren (1924; formerna angivna ss. sällsynta)). vbalsbst. -AN (†, RP 7: 227 (1638; i bet. I 1 b α)), -ANDE, -ELSE (numera föga br. utom i bet. I 2 a, Kol. 2: 19 (NT 1526; i bet. I 1 c), Östergren (1924; i bet. I 2 a)), -NING; -ARE (numera bl. tillf., Skytte Or. A 4 b (1604; i bet. I 1), Dalin (1852; i bet. I 1), JernkA 1896, s. 29 (: ång-energi-förökare)).
I. öka o. i bet. som närmast sammanhänga med denna.
1) (företrädesvis i skriftspr.) öka (ngt), komma (ngt) att omfatta l. innehålla l. bestå av mera (än förut); numera i sht med koll. obj.; äv. (med obj. i pl.): öka antalet av (föremål l. företeelser av ngt visst slag); äv. refl. o. i pass. med intr. bet.: ökas, tilltaga i mängd l. antal; jfr FÖRMERA 1. Föröka sin(a) rikedom(ar), sina skatter. Hes. 36: 30 (Bib. 1541). Är ock litet för handenne, så kan .. (Gud) förökat. LPetri 1Post. Z 8 b (1555). Vårt lilla Capital hade innom sex år genom handelen förökt sig til en gång til så mycket. Ågren Gell. 44 (1757). Mjöliga drycker (värka) i allmänhet hos kor .. mjölkens förökande. QLm. I. 4: 27 (1833). (Markus Aurelius) förbättrade lagstiftningen och rättsskipningen, .. förökade välgörenhetsinrättningarna. Rydberg RomD 180 (1892). (†) Samme tidender, som vij eder på then tiid tilskriffve, föröke seg än nu dagligen. GR 21: 198 (1550). — särsk.
a) (numera föga br.) med avs. på sällskap, grupp, skara o. d.: öka; utöka, tillöka. Och herren föröökadhe hwar dagh församblingen medh them som salughe wordho. Apg. 2: 47 (NT 1526; Bib. 1917: ökade). I finnen mitt hus förökadt med en Prinsessa. Gustaf III 1: 103 (1778). Fru Mekeroth med lilla Ulla förökade cirkeln vid pappas säng. Almqvist TreFr. 1: 35 (1842). — jfr FOLK-FÖRÖKELSE, FOLK-FÖRÖKNING. — särsk. (†) i pass. med intr. bet.: bliva (allt) flera. Och så begynte the (dvs. eremiterna) meer och meer förökas, och kallades the munkar. OPetri Clost. A 2 a (1528). Dalin Hist. 1: 143 (1747).
b) (numera föga br.) vidtaga höjning av l. i (ett antal l. en summa o. d.), påöka; äv. (numera knappast br.) i fråga om ökande av ett tals valör gm addition, förr äv. gm multiplikation. Föröök honom (dvs. siffran) altså medh Tijo. AJGothus ThesArithm. 22 (1621). Multiplicatio lärer, huru man skal föröka thet eena Taalet, medh thet andra. Därs. 29. Dalin Arg. 2: nr 15, s. 5 (1734). Svenska Academien består af Aderton Ledamöter. Ej må thetta Tal någon tid förökas. 1SAH 1: 20 (1786, 1801). Östergren (1924). — särsk.
α) (†) fastställa l. föreskriva höjning i (lön, skatte- l. tullavgift, anslag o. d.), höja, påöka. Sedhan skal .. skatten .. ey .. högre forökies eder til twnga. GR 4: 330 (1527). Hon förmådde honom föröka hvad han hade anslaget til hushållet. Chenon Heywood 4: 38 (1773). Hallenberg Hist. 2: 584 (1790). — jfr SKATT(E)-FÖRÖKELSE.
γ) (†) driva upp (lön). (De i svensk tjänst använda danska legoknektarna hava) Forögt theris Sold Fast högre än hann tiilforenne hoss kong:g Ma:t tiil Danmark warit haffuer. GR 10: 224 (1535).
c) (†; se dock α) med avs. på enskilt föremål o. d.: utvidga; göra (ngt) större. Kol. 2: 19 (NT 1526). Item föröctes prestens stompn med ena litla tompt, som hörde kyrkionne till. SkaraStiftJordeb. 45 (1540). Dalin Hist. 1: 421 (1747). Dessa gator ville jag til och med til bredden föröka. Porthan BrefCalonius 563 (1799). — särsk.
α) med avs. på bok o. d.: tillöka, göra tillägg i; numera bl. (föga br.) i sådana uttr. som andra, förökade upplagan o. d. PZetterling (1740) hos Benzelstierna Cens. 126. Herman v. Unna har jag läst. Han är öfversatt och förökt af Kellgren. CLivijn (1803) hos Hjärne DagDrabbn. 47. Östergren (1924).
β) övergående i bet.: förstora, komma (ngt) att synas större (än det är). Glas som föröka objectet til flere hundrade gångers storlek. VetAH 1792, s. 88.
a) gm alstrande av nya individer komma (en grupp människor l. djur l. växter) att tillväxa i antal; numera särsk. dels (i sht i arkaiserande stil) i sådana uttr. som föröka släktet l. sitt släkte (förr äv. världen) o. d., dels (fullt br.) i pass. o. refl. med intr. bet.: gm fortplantning tillväxa i mängd l. antal; i pass. o. refl. ofta övergående i bet.: alstra nya individer, fortplanta sig. GR 12: 119 (1538). Warer fruchtsame, och föröker idher, och vpfyller iordena. 1Mos. 1: 28 (Bib. 1541). Föröka werldena. Vish. 14: 6 (Därs.). Människor och alt lefvande föröka och fördubla sina slägten, at af få blifva flere. Linné MusReg. II (1754). I varmare klimat .. fortplanta sig råttorna under alla årstider och föröka sig otroligt. Nilsson Fauna 1: 340 (1847). Hedin Pol 2: 445 (1911). (†) Thå nw tilstundadhe tidhen om lyfftet, .. wäxte fölkit och wort föröökat vthi Egypti land. Apg. 7: 17 (NT 1526; Bib. 1917: förökade sig). — jfr FOLK-FÖRÖKELSE, FOLK-, MASS-FÖRÖKNING m. fl.
b) (i bibeln) om Gud; i uttr. föröka ngn, välsigna ngn med avkomlingar, förr äv. föröka ngns säd, göra ngns avkomma riklig. Sannerligha iach will tigh wälsighna och föröka tigh. Ebr. 6: 14 (NT 1526). 1Mos. 26: 4 (Bib. 1541). Jes. 51: 2 (Bib. 1917).
c) (i fackspr.) uppdraga nya exemplar av (en växt); ofta i fråga om fortplantning på könlös väg. NF 16: 853 (1892). Som vattenväxter öfver hufvud är den (dvs. Colocasia antiquorum) mycket lätt att föröka. Elfving Kulturv. 109 (1895).
3) (i sht i skriftspr.) komma (ngt) att tilltaga i styrka l. intensitet o. d., förstärka; numera särsk. med saksubj.; ofta i pass. l. (numera föga br.) refl. med intr. bet.: tilltaga i styrka; förr äv. med indirekt personobj.; jfr FÖRMERA 4. Och sadhe apostlana til herran, Förööka oss trona. Luk. 17: 5 (NT 1526; Bib. 1917: Föröka vår tro). Hvad min svårmodighet ännu mer förökade, var then dröm, som jag .. hade haft. Humbla Landcr. 247 (1740). Den Helige Ande .. hjelper (människan) .. att .. hos sin Frälsare söka och mottaga .. förökad kraft. Kat. 1878, nr 154. Hastigheten förökas på kraftens bekostnad eller tvärtom. Holmström Naturl. 1: 15 (1888).
4) (†) utveckla, föra (ngt) framåt, förkovra, förbättra; utbreda, komma (ngt) att vinna större insteg (ngnstädes); ofta refl. o. i pass. med intr. bet.: utvecklas, förkovras, gå framåt, vinna insteg, utbreda sig; jfr FÖRMERA 4. Herrans oordh wäxte och föröökadhes. Apg. 12: 24 (NT 1526; Bib. 1917: hade framgång och utbredde sig). Opå thet affvelen motte förökes, vele vij och, ath thu skall skaffe samme fougter köör och fåår ther aff landett. GR 22: 440 (1551). (Vid mottagandet av gyllene skinnets orden svor konung Sigismund en ed) At wille föröka then Christne Catholiske troon. Chesnecopherus Skäl Sss 1 b (1607). Vi bedja .., att Guds rike må .. alltmer förökas .. bland våra medmenniskor. Kat. 1878, nr 182.
5) (†) närmande sig l. övergående i bet.: begåva l. utrusta l. förse (ngn l. ngt med ngt). Gudh vår värdh och wärdinne besökie / medh glädie, och ett godt nytt år föröke. 2Saml. 9: 159 (1569). Han lemnade sitt skiep när han sitt hufvud lade, / Fast rijkare förökt än han det funnit hade, / Med redskap, tååg och tross. Rosenfeldt Vitt. 181 (1672). Peringskiöld MonUpl. 41 (1710).
II. (†) lägga (ngt till ngt), tillägga, tillfoga. Huilken aff idher kan medh hans vmsorg förööka till sin wäxt en alen. Luk. 12: 25 (NT 1526; Bib. 1917: lägga en aln till sin livslängd). Så haffve vij nu .. befaledt Jören Pedersonn, att han skall föröke enn mark opå same månedz penninger utöffver hele hopen. GR 26: 156 (1556). Tage rettigheett och berglönn .. effter gammell sätt, som tillförenne haffwer waritt, och ther opå intedt mere föröke. SvTr. 4: 544 (1567). RP 8: 360 (1640).
(I 2 a) -FÖRMÅGA. Tack vare sin förökningsförmåga har .. harstammen kunnat hålla sig ganska bra. Uppl. 1: 131 (1902). SkogsvT 1906, s. 128. —
(I 2 c) -HUS. trädg. HbTrädg. 1: 26 (1872). Förökningshus äro små låga växthus, försedda med förökningslafvar eller förökningsbäddar, som kraftigt uppvärmas underifrån och användas för uppdragning af ömtåliga frö- eller sticklingsplantor. 2NF 33: 482 (1922). —
(I 2 a) -SKOTT. bot. Groddknoppar äro små, rundade, på upplagsnäring rika och i knoppstadiet ännu befintliga förökningsskott, som affalla från växten, hvarefter de utveckla sig till nya plantor. Forssell InlBot. 59 (1888). —
-SÄTT.
1) till I 2 a: sätt att föröka sig. Svartz PVetA 1797, s. 2. Samma svampart .. kan uppträda i olika form och med olika förökningssätt. LB 2: 168 (1900).
Spalt F 3609 band 9, 1928