Publicerad 1928   Lämna synpunkter
GALILEISK gal1ile4isk, stundom -läj4sk l. -lä4isk, adj.; adv. -T.
Ordformer
(-eesk (-esch) Mark. 14: 70, Luk. 22: 59 (NT 1526). -eisk Björkegren (1784; under galiléen) osv.)
Etymologi
[jfr t. galiläisch; efter lat. galilæus, gr. γαλιλαῖος]
adj. till GALILÉ o. GALILEEN. Galileiska sjön (förr äv. havet), sjön Genesaret. Tw är och en galileesch man, och titt måål lydher ther effter. Mark. 14: 70 (NT 1526; Bib. 1917: en galilé). Aulén AllmTron 53 (1923).
Avledn.: GALILEISKA, r. l. f. (numera knappast br.) den munart (av arameiska) som talades i Galileen på Kristus’ tid. Bælter JesuH 6: 332 (1760). Palmblad Palæst. 87 (1823).

 

Spalt G 38 band 10, 1928

Webbansvarig