Publicerad 1928   Lämna synpunkter
GALL gal4, sbst.2, r. (l. m.); best. -en; pl. -er; ngn gg GALLA gal3a2, sbst.1, r. (l. f.); best. -an; pl. -or (2NF 33: 489 (1922)).
Ordformer
(gall i bet. 1 1753—1769, i bet. 2 1906 osv. galla i bet. 1 1750—1762, i bet. 2 1922 (: gallor, pl.). Se äv. GALLÄPPLE)
Etymologi
[liksom d., mnt. galle, holl. gal, fr. galle, ävensom t. o. eng. gall-, av lat. galla, galläpple]
1) (†) galläpple. Hasselquist Resa 100 (1750). VetAH 1753, s. 123. Ihre (1769).
2) biol. gallbildning (i konkret anv.). FoFl. 1906, s. 53. SkogsvT 1909, Fackupps. s. 102. jfr EK-, HARTS-, KNOPPER-GALL m. fl.
Sammansättningar.
Anm. Nedan anförda ssgr äro sannol. i allm. elliptiska bildningar till motsv. ssgr med GALL-ÄPPLE, men ha anslutit sig till GALL, sbst.2, i äldre tid till bet. 1 o. i senare tid till bet. 2.
A: GALL-BILDNING. biol. oftast konkret, om på levande växtdelar förekommande, ofta knöl- l. knutformiga missbildningar förorsakade av vissa djur (insekter l. spindlar l. maskar) l. växter (alger, svampar l. bakterier): (zoo- resp. fyto)cecidier. HbTrädg. 4: 28 (1874). ArkBot. IV. 10: 1 (1905). —
-EK. bot. den i de östliga medelhavstrakterna förekommande ekarten Quercus infectoria Oliv. av vilken galläpplen företrädesvis erhållas; jfr GALLÄPPLE-EK. Serenius Oo 4 a (1734). Hirsch LbGarfv. 46 (1898). —
-MYGGA. zool. i sht i pl., benämning på den till tvåvingarnas ordning hörande insektfamiljen Cecidomyidæ vars larver framkalla gallbildningar. Thomson Insect. 319 (1862). (Stuxberg o.) Floderus 1: 456 (1900). jfr EN-, PÄRON-GALL-MYGGA. —
-STEKEL. zool. i sht i pl., benämning på den till steklarna hörande familjen Cynipidæ, omfattande de insekter som företrädesvis förorsaka gallbildningar. Hartman Naturk. 253 (1836). Stuxberg (o. Floderus) 1: 436 (1900). jfr EK(BLADS)-, SNYLT-GALL-STEKEL m. fl. —
-ÄPPLE, se d. o.
B (†): GALLA-ÄPPLE, se GALLÄPPLE.

 

Spalt G 42 band 10, 1928

Webbansvarig