Publicerad 1928   Lämna synpunkter
GALLIMATIAS gal1imati3as2, äv. —40 (– – -ti`as Dalin), r. (Botin Utk. 629 (1764) osv.); (m. WoJ (1891; jämte n.)), ngn gg n. (JGOxenstierna, Östergren (1924; angivet ss. brukl. ”ibl.”)); oböjl.; förr äv. GALLIMATI, r.; best. -en; pl. -er (Polyfem III. 12: 2 (1811)); förr äv. GALLIMATIA, r. l. f.; best. -an.
Ordformer
(gal(l)i- 1733 osv. gale- 1760—1787. -mat(h)ias 1733 osv. -mat(h)i(e) 1740—1817. -mat(h)ia 1760— c. 1820)
Etymologi
[av fr. galimatias (slutet av 1500-talet), av omtvistat ursprung; jfr ANelson i StrenUps. 289 ff. (1922)]
(ngt vard.) osammanhängande l. meningslöst tal l. prat, ordsvammel, mischmasch (av ord), nonsens, dravel. Prata, äv. skriva den värsta gallimatias. För mig låter det som ren gallimatias. Dalin Arg. 1: nr 30, s. 3 (1733). Ett obegripeligt galimathias af tankar ock fiction. JGOxenstierna Dagb. 15 (1769). En sådan galimathias. Hvad Nytt? 1779, nr 79-80, s. 6. Den unga fosforiska gallimatian. Leopold 5: 141 (c. 1820). Hvad pratar herrn för galimatias? Blanche Stockh. 68 (1847). Nordström Borg. 67 (1909).
Avledn.: GALLIMATISERA, v. -ing. (†) förvränga (ngt) till gallimatias. (Thorilds brevstil) var .. (i tidningsartikeln) härmad med behörig galimathisering. Atterbom Siare 4: 202 (1847). Därs. 5: 41 (1849). —
GALLIMATISK, adj. (†) Falska slutsatser och gallimatiska bevisningar. Leopold 6: 266 (1797). Atterbom Siare 4: 160 (1847).

 

Spalt G 58 band 10, 1928

Webbansvarig