Publicerad 1928 | Lämna synpunkter |
GALOSCH galoʃ4, r. l. m., i bet. b m.||(ig.) ((†) f. Heinrich (1814), Lindfors (1815)); best. -en; pl. -er.
(förr av läder, numera av gummi gjord) yttersko (använd till skydd mot väta, smuts l. kyla). Ett par galoscher. Mina galoscher äro ett nummer för stora. Svenska, ryska galoscher. Tunna, fodrade galoscher. Gå med l. utan galoscher. Taga på, taga av sig galoscherna. Få galoscherna bortbytta. Posten 1768, s. 367. Ett par Galoger med beslag på kapporne hvarest urhålkning är gjord för sporrar. VexiöBl. 1830, nr 4, s. 4. Lyckans Galoscher. Andersen Sag. 267 (1850; sagotitel). KatalOscaria 1927, s. 59. — jfr BARN-, DAM-, GUMMI-, HERR-, LÄDER-, STÖVEL-GALOSCH m. fl. — särsk. i överförd l. bildl. anv.
a) (vulg.) i uttr. galoscherna passar, det passar; i sht i frågande sats: passar det? är ni nöjd? Nordström Landsortsb. 20 (1911).
b) (vard. o. skämts., numera mindre br.) om person: gosse, prisse, ”gynnare” (ngn gg äv. om yngre kvinna), vanl. i kamratligt tilltal i uttr. gamla galosch! Det vore mycket roligt att höra något närmare om dig, gamla galosch. Tavaststjerna Barnd. 251 (1886). Söderhjelm Brytn. 16 (1901). jfr Cederschiöld Skriftspr. 119 (1897). — jfr HEDERS-GALOSCH.
-FABRIK. —
-HAKA, r. l. f. [jfr fr. menton de galoche] (i vissa trakter, vard.) starkt utskjutande haka; jfr -MUN a. —
-MUN.
b) i sht tandtekn. bitning varvid den framskjutande underkäkens tänder täcka övertändernas framsida.
Spalt G 67 band 10, 1928