| Publicerad 1928 | Lämna synpunkter |
GALÄR galä4r l. -æ4r l. (i sht ss. första led i ssgr) -e4r (gale´r (öp(pet) e) Weste; galä´r Dalin), r. (m. SvTyHlex. (1851), Lundell; f. Sahlstedt, Berndtson (1880)); best. -en, äv. -n; pl. -er ((†) -or CAEhrensvärd Brev 1: 153 (1788)).
(i fråga om ä. förh.) benämning på olika slags med både åror o. segel framdrivna fartyg.
1) om ett slags i Medelhavet från medeltiden till 1700-talet brukade (krigs)fartyg. En galere av 300 Remiges (dvs. roddare). SvBrIt. 1: 42 (c. 1700). 2UB 9: 521 (1906). — särsk.
a) om sådana i medelhavsländerna brukade (krigs)fartyg som roddes av slavar l. straffångar; ofta i sådana uttr. som döma l. sända (förbrytare) till galärerna. Dalin Arg. 1: 113 (1733, 1754). (Straffet att) afgå till Galererne .. kan anses för equivalent med vårt fästningsstraff. Löwenhielm Corr. Bil. 1 (1826). Klint (1906). — särsk. (föga br.) bildl., i sht i uttr. ro (på l. i) galären, utföra mödosamt arbete. Jag vore nöjd att arbeta lagom, men jag ror Galeren. JGOxenstierna Dagb. 186 (1771). Hagberg Benavente 65 (1922).
b) i oeg. anv., om antika krigsfartyg, i sht romarnas uniremer, biremer, triremer osv. Eberhardt AllmH 1: 181 (1766). Nyblom Wallace BenHur 1: 136 (1924).
2) om under 1700-talet o. in på 1800-talet i Norden använda örlogsskepp med ringa djup, 20—30 par åror, 2 l. 3 master o. latinsegel, lätt artilleribestyckning o. en besättning av 200—300 man; i pl. äv. ss. sammanfattande benämning på grundgående fartyg i motsats till den sjögående flottan. Crusenstolpe Tess. 4: 237 (i handl. fr. 1713). Fiendens fartygh veko undan och lämnade effter sigh 2 gallerer. Carl XII Bref 171 (1717). PH 6: 4193 (1756). Galerer bli oss oumgängelige. AEhrensvärd PVetA 1766, s. 16. Snoilsky 2: 172 (1881). jfr AMIRALS-, CHEFS-, HALV-, HEL-, HÄST-GALÄR m. fl. — särsk. i oeg. anv. om galejor o. andra i Norden under medeltiden o. början av nya tiden använda (mindre) fartyg. Dalin Hist. 2: 324 (1750). 2NF 9: 679 (1908). Stenfelt (1920).
(2?) -KAGGE. (numera mindre br.) sjöt. vattenkagge rymmande nära 20 liter. ReglVirkeslefv. 1825, tab. 4. SFS 1922, s. 333. —
(1) -SEGEL. sjöt. högt, triangulärt, med långt spri försett o. urspr. i sht på galärer användt segel: latinsegel. Wikforss 1: 607 (1804). Smith (1899). —
(2) -SKJUL. vid strandbrädd uppfört skjul avsett till skydd för galärer o. mindre fartyg. PH 6: 3885 (1756). 2NF (1908). —
(1 a, b) -SLAV. straff- l. krigsfånge l. slav som dömts l. tvingats att, fastgjord med kedjor, (vissa år) tjänstgöra ss. roddare på galärer; äv. allmännare: (fransk) tukthusfånge. Humbla Landcr. 288 (1740). Hedberg Kipling Konster 98 (1898). —
(1) -UGN. [jfr d. galejovn, eng. galley o. fr. galère i motsv. anv.] (†) kem. o. tekn. långsträckt ugn i vilken ett stort antal retorter samtidigt uppvärmas vid sakta eld o. som gm de åt båda sidor utskjutande retorthalsarna påminner om en galär med åror; jfr GALLERI-UGN. Berzelius Kemi 1: 449 (1808). UB 4: 558 (1873). —
(2) -VARV. varv för byggnad, upphalning o. reparation av galärer o. mindre fartyg; särsk. i sg. best. (numera ss. nom. propr.) om en viss del av Djurgården i Sthm som 1752 inrättades till varv för flottans galärer. KrigVAH 1822, s. 89. SFS 1901, Bih. nr 4, s. 19.
Spalt G 72 band 10, 1928