Publicerad 1928   Lämna synpunkter
GAMME gam3e2, förr ngn gg GAM, sbst.2, r. l. m.; best. gammen; pl. gammer (Palmblad Norige 54 (1846) osv.) ((†) gammar Nilsson); förr ngn gg äv. GAMMA, sbst.2, r. l. f.; pl. -or (Nordenskiöld Vega 1: 203 (1880)).
Ordformer
(gam(m) 1839—1902. gamma 1880 (: gammorna, pl. best.). gamme 1873 osv.)
Etymologi
[av nor. gamme (isl. gammi), motsv. sv. dial. (Dalarna) gamme, framskjutande tak på visst slags fäbodstuga, samt (Skåne) gamma, d. dial. gam(me), krubba; se för övr. Lidén i GbgHÅ XII. 2: 14 ff. (1906)]
jord- l. torvkoja (använd ss. bostad o. försedd med bås för får o. getter); nästan bl. i fråga om (i sht lapska) förh. i nordligaste Norge. Nilsson Ur. I. 4: 6 (1839). SFS 1883, nr 29, s. 3. Fatab. 1926, s. 208. — jfr JORD-GAMME.
Anm. 1:o Av Peringskiöld användes ordet i öv. från isl.: uti en Gamma eller finne-koia. Hkr. 1: 110 (1697; isl.: i Gamma einom).
2:o I följande språkprov ur den från d. översatta Bondepract. är ordet gaam direkt övertaget från motsv. d. ord med bet. ”krubba”, men har av översättaren felaktigt uppfattats ss. betydande ”mun” (jfr GOM): (Solsken på 9:e dag jul) Thet betyder godh Lycko medh Fåår och Lamb. / Therföre giff them Foder i theras Gaam (Mun). Bondepract. B 5 b (1662).

 

Spalt G 91 band 10, 1928

Webbansvarig