| Publicerad 1928 | Lämna synpunkter |
GAP ga4p, sbst.2, n.; best. -et.
1) (tillf.) till GAPA, v. 1: gapande. Först ville han (dvs. ”Skam”) skrämma mig bort med vrål / och gapa bredt / och spraka hett / .. Men ingen blef rädd för gap och sprak. Fröding NDikt. 39 (1894).
2) (tillf.) till GAPA, v. 5: stirrande, bligande. Idligt gap på sol och måne. Braun Dikt. 1: 21 (1837).
3) (†) till GAPA, v. 7: (högljudt) skrik l. rop; gapskratt. LejonkDr. 206 (1688). Liljencrantz skrattade åt detta raljeri med högsta gap. Schröderheim Ant. 40 (1795).
Spalt G 102 band 10, 1928