Publicerad 1928   Lämna synpunkter
GARSONG garsoŋ4 (stundom med fr. uttal), m.; best. -en; pl. -er. (vanl. skrivet på fr. sätt)
Etymologi
[av fr. garçon, ffr. garçun, gosse, sannol. eg.: tjänare; av omstridt urspr.; jfr fsv. garsun, väpnare]
1) (numera nästan bl., mindre br., i fråga om utländska förh.) kypare, uppassare. Andersson (1845). Garsong! tag hit en half punsch till! Hedberg Sthmslif 301 (1886). BonnierKL (1924). — jfr VÄRDSHUS-GARSONG.
2) (i sht skämts.) gynnare, prisse, ”gosse”; i sht i uttr. en glad garsong. En hygglig, sjelfsvåldig, glad garçon. Braun Carol. 8 (1844). SvD(B) 24/7 1927, Söndagsbil. s. 3.

 

Spalt G 127 band 10, 1928

Webbansvarig