Publicerad 1928   Lämna synpunkter
GASSE gas3e2, sbst.2, m. (l. r.); best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[sv. dial. gasse, motsv. d. gasse, nor. (dial.) gasse; till GÅS]
(numera bl. i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) (vuxen) hanne av (tam) gås, gåskarl. Lind (1749).

 

Spalt G 146 band 10, 1928

Webbansvarig