| Publicerad 1928 | Lämna synpunkter |
1) (†) förmåga att höra, hörsel; ”öra”. Lind (1738). Stoln går i ring kring, och golfvet det gungar: / Uti stånkan ligger båd’ syn och gehör. Bellman 3: 262 (1790). Verlds-alltet, att ock jag ett ord må låna / Bland dem, som nu ett Svenskt gehör förvåna. Franzén Skald. 7: 35 (1840). Gynther ConvHlex. (1846).
2) förmåga att korrekt uppfatta o. bedöma en tons (relativa) höjdläge resp. att korrekt uppfatta en tonföljd, melodi o. d. (samt att korrekt återge en ton, tonföljd osv.), musikaliskt öra, musiköra. Absolut gehör, förmåga att utan andra hjälpmedel än örat bestämma en tons absoluta höjdläge. Godt, säkert, fint gehör. Smaken .. är lika läcker och lika nödig hos Skalden, som .. gehöret hos spelmannen. Bergklint Vitt. 139 (1761). Til Musiqven admitteras blott de äldre, som hafva god röst och godt gehör. Sundelius NorrköpMinne 558 (i handl. fr. 1797). Cederschiöld Rytm. 169 (1905). jfr MUSIK-GEHÖR. — särsk. i uttr. (spela, sjunga o. d.) efter gehör, förr äv. efter gehöret, (spela l. sjunga) såsom man hört ngt, utan tillhjälp av noter; motsatt: (spela, sjunga) efter noter. FörslSkolordn. 1817, s. 58. Allt, vad han hörde, kunde han ta ut och spela efter gehör. Lagerlöf Top. 64 (1920). särsk. (föga br.) oeg., närmande sig bet.: på måfå. Af hennes (dvs. fru Carléns) romaner tror jag dock ej blir stort, ty hon skrifver endast efter gehör, utan klar beräkning. JVSnellman (c. 1840) hos Rein Snellman 1: 182. Blanda till sina lösningar efter blott tycke, på måfå eller som man säger, ”efter gehör”, utan både vägning och mätning. Nyblæus Fotogr. 47 (1874).
3) (mindre br.) i utvidgad anv.: godt, säkert öra (för ngt); särsk. om sinne för ett välljudande o. godt språk, (god) språkkänsla, (godt) språköra; äv. bildl. Bergklint MSam. 1: 178 (1781). (Med orden ”tycke och smak” uttryckas) särskilda personers särskilda lott af gehör för det rätta, sköna, sanna i företeelserna. Runeberg ESkr. 1: 259 (1834). (Vid översättandet av Davids psalmer) hände det .. ofta nog, att Runeberg med sitt poetiska gehör fortare ledde sig till en rätt uppfattning af psalmistens mening än .. (medarbetaren) med sin språkkunskap. Strömborg Runebg IV. 2. 2: 29 (c. 1900). — jfr SPRÅK-GEHÖR.
4) förhållandet att bliva hörd; numera i sht i överförd anv.: förhållandet att finna villigt öra l. förståelse för ngt som man yttrar l. framställer; särsk. i vissa mer l. mindre stående förb. med verb: vinna l. skaffa (sig) l. finna l. få gehör, förr äv. ett gehör, vinna l. skaffa (sig) uppmärksamhet l. beaktande l. förståelse l. välvilligt mottagande; äv. vinna ngns gehör, vinna ngns öra. Gudh (kan icke) få något gehör vti itt werldzligit hierta. Muræus Arndt 1: 309 (1647). VDAkt. 1656, s. 21. Konungen .. behöfver .. blott .. låta oss få veta, hvad han tänker, och det vinner nog gehör, om det duger. Liljecrona RiksdKul. 347 (1840). Som .. ordföranden .. icke kunde skaffa sig gehör hvarken med sin röst eller sin klocka. Cederschiöld Riehl 1: 58 (1876). Man denne härold till mig fört. Han önskar / Af dig gehör. Collan Dikt. 190 (1864). Odhner G3 1: 379 (1885). Desse diplomater ville .. gifva sig sken af att ha vunnit hans (dvs. K12:s) gehör. Hjärne K12 118 (1902). — särsk.
a) i numera föga br. förb.: giva (äv. lämna) l. neka gehör åt, förr äv. till ngn l. ngt (l. med indirekt obj.), ge l. låna (resp. icke ge l. låna) ngn l. ngt sitt öra, skänka (resp. icke skänka) ngn(s ord) uppmärksamhet l. beaktande. GR 17: 472 (1545). Så gif mig då ett ögonblicks gehör, / Prinsessa, i den lilla mandeldungen! Atterbom i PoetK 1814, 2: 104. Åt en så både djerf och skicklig fältherre som Düker kunde man icke neka gehör. VittAH 25: 30 (1863, 1867). Det är förvånande att Karl XI kunnat lemna gehör åt en sådan begäran. Annerstedt Rudbeck Bref ccviii (1905).
b) (mindre br.) övergående i bet.: förmåga att göra sin mening gällande l. att göra sig åtlydd, respekt, myndighet, auktoritet. Almqvist TreFr. 1: 138 (1842). Då det gällt att skaffa lagen gehör. Ekman NorrlJakt 292 (1910). En storbonde som ni .. med .. sånt gehör bland folket. Wester Reymont Bönd. 1: 69 (1920). (†) Man hade .. intet kunnat afstyrt duellen, om intet Fältherren Carl Gustaf Wrangel tillkommit och med sitt gehör fått dem till förlikning. HSH 9: 149 (c. 1750). — särsk. i uttr. hava gehör hos ngn, äga inflytande hos ngn; förr äv. hava gehör med ngn, hava makt med ngn. Dee fåå (medlemmar av magistraten i Narva) som qware suto, hade hoos deres, een part ohörsamme, borgerskap intet gehöör eller lydno. HSH 31: 502 (1662). Joh. Flachsenius sadhe at fougden sigh högt beklagar, at han ingen gehör medh bönderne hafver. ConsAcAboP 4: 360 (1677).
(2) -SÅNG. mus. SvFlicksk. 129 (1888). Om en melodi .. uppfattas med gehörets hjelp utan stöd af notbeteckning samt medelst rösten återgifves, kallas detta gehörsång. Svensson Sångmet. 5 (1889).
Spalt G 172 band 10, 1928