Publicerad 1928   Lämna synpunkter
GELIKE jeli4ke, äv. 032, stundom 401 l. 320, om person m.||ig., om sak r. l. m.; best. (föga br.) -en; pl. -ar ((†) -er Sundelius, HSH 1: 40 (c. 1750)).
Ordformer
(ge- 1595 osv. gie- 1647. -licke 1647 (: gielicker, pl.). -lik 1609—c. 1712. -like 1609 osv. -liker 1711. -lyk(e) 1609)
Etymologi
[av mnt. gelik, gelike, adj., äv. användt ss. sbst.; jfr isl. glíkr, t. gleich; av GE- o. ett ord som motsvarar LIK, sbst.]
(i sht i skriftspr.) like, jämlike, jämställd person, vederlike; i sht förr äv.: jämbördig person; stundom (ofta i talspr.) i nedsättande anv.; stundom om föremål. Han är intet hennes gelike. SvForns. 1: 238. Sundelius NorrköpMinne 88 (i handl. fr. 1595). En Jöran Persson med dess geliker, hvilka smickrade och ingåfvo denne unge eldige Furste sjelfmyndiga idéer och ett utsväfvande lefnadssätt. HSH 3: 19 (c. 1750). Lustigt i Bacchi rike, / Kung och tiggarn min gelike. Bellman 1: 88 (1769). Du och dina gelikar, det vill säga hopens uppviglare och anförare. Rydberg Ath. 395 (1859). Ättehögen vid Skalunda, hvilken i väldiga dimensioner vida öfverbjuder sina gelikar i nejden. TurÅ 1902, s. 79. Det har nog mer än flertalet af hennes gelikar fått lära. Fatab. 1911, s. 196. — särsk.
a) (numera knappast br.) jämnårig; kamrat. L. Paulinus Gothus MonPac. 260 (1628). Gustaf Ericson .. började nu alt mer och mer lysa öfver sina gelikar. Celsius G1 1: 28 (1746). Deremot var Dorieus den förste bland sina gelikar. Carlstedt Her. 2: 197 (1833).
b) (†) kollega. JernkA 1842, s. 373.

 

Spalt G 180 band 10, 1928

Webbansvarig