| Publicerad 1928 | Lämna synpunkter |
GENA je3na2, v.1, l. GINA ji3na2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE.
1) (i vissa trakter, vard.) intr.: medföra en förkortning i avstånd; göra vägen kortare. Den wägen gijnar mycki. Columbus Ordesk. 10 (1678). En smal gångstig, som .. ginade till mitt qvarter. Castrén Res. 1: 254 (1852). Resan med denna (järnväg) öfver Upsala genar med 39 km. TurHb. 1: 76 (1894). Om han toge snett över isen, ginade det ganska bra till Nolinge. Lindqvist Herr. 368 (1917).
2) (i sht vard., mindre br.) med avs. på väg: göra gen(are), förkorta; äv. mer l. mindre bildl.; förr äv. i överförd anv. med avs. på steg, bekantskap o. dyl. o. övergående i bet.: underlätta. Tingstadius i 1SAH 5: 284 (1795, 1813). Du (dvs. snillet) genar mödans väg. Gyllenborg Skald. 71 (1798). En på hundrafaldigt vis genad och stegrad bekantskap med det öfriga nuvarande Europa. Atterbom Siare 2: 6 (1843). Vi hade lyckan finna en båt vid stranden .., hvilket genade vägen. SD(L) 1903, nr 226, s. 1. Dalins poetiska geni ginade vägen till Lovisa Ulrika. (Schück o.) Warburg 2LittH 2: 141 (1912).
3) (i vissa trakter, i sht vard.) taga genaste vägen l. en genare väg (i sht utan att följa ngn banad väg l. stig), taga vägen tvärs (över ngt). Och jag hastar öfver hagen, / .. Ginar öfver gärdet stundom. Runeberg 3: 33 (1846). Länge följa vi ej vägen utan börja gena för att slippa krokarna. Bildt Ital. 13 (1896). Svedelius BygdFolk 189 (1927).
Spalt G 199 band 10, 1928