Publicerad 1928   Lämna synpunkter
GENERATOR jen1era3tor2 l. je1n-, ngn gg –a4tor, r. l. m.; best. -n; pl. -er -ratω4rer.
Etymologi
[jfr t. generator; av lat. generator, upphov, skapare, vbalsbst. till generare (se GENERERA). — Jfr GENERATRIS]
i sht tekn. benämning på olika slag av inrättningar l. maskiner för alstring av gas (ånga) l. av elektrisk ström. TT 1887, s. 85. För alstrande af elektrisk ström användas tre generatorer. TSjöv. 1901, s. 89. jfr GAS-, STENKOLS-, STRÖM-, SUGGAS-, TREFAS-, VED-GENERATOR m. fl. — särsk.: ångpanna; numera företrädesvis i ssgn ÅNG-GENERATOR. JernkA 1824, s. 372. Pasch ÅrsbVetA 1827, s. 3.
Ssgr (tekn.): A: GENERATOR-GAS. (generator- 1878 osv. generators- 1864—1912) sammanfattande benämning på brännbara gaser som framställas gm ofullständig förbränning (förgasning) av i allm. fasta bränslen (i sht kol) i gasgeneratorer o. som huvudsakligen användas ss. bränsle, bl. a. vid eldning av metallurgiska ugnar, glas- o. tegelugnar. Liedbeck KemTekn. 280 (1864). TT 1891, s. 84. SFS 1920, s. 719. —
-STATION. byggnad där en elektrisk generator inmonterats. TT 1893, M. s. 20. SFS 1920, s. 1149.
B: GENERATORS-GAS, se A.

 

Spalt G 222 band 10, 1928

Webbansvarig