| Publicerad 1928 | Lämna synpunkter |
GENOM ssgr (forts.):
-HACKA, v. -ning.
2) (i sht landt., numera mindre br.) till 2 b slutet: behandla alla partier av (ngt) med hacka; grundligt l. väl hacka (ngt); särsk. i pass. samt ss. vbalsbst. -ning. Dalin (1852). MosskT 1888, s. 200 (: genomhackningen). —
(2) -HALA, -ning. i sht sjöt. hala (ett tåg) igenom (ett hål); jfr DÖR-HALA. Gosselman Sjöm. 2: 22 (1839). När .. stöttningsginan genomhalats och blifvit lagd till firning varskos ”klart igen”. VFl. 1907, s. 55. —
(2 b slutet) -HARVA, -ning. (i sht landt., numera mindre br.) harva alla partier av (en åker); grundligt harva (jord); i sht i pass. samt ss. vbalsbst. -ning. Juhlin-Dannfelt 359 (1886). Sedan matjorden blifvit väl genomharfvad öfvervältas jorden med en tung vält. HandtvLBl. 1906, s. 65. —
(2) -HASTA. (i vitter stil, numera mindre br.) hastigt genomfara (ngt). Stagnelius (SVS) 2: 50 (c. 1820). SvTyHlex. (1851, 1872). —
(4 slutet med anm.) -HEDERLIG. hederlig alltigenom (i alla avseenden); utomordentligt hederlig. Adlerbeth .. är en genomhederlig och tolerant man. CAAgardh (1809) i TegnérPpr 34. Tegnér (WB) 3: 414 (1820). Hans öppna, genomhederliga, glada och älskvärda väsende. De Geer Minn. 1: 211 (1892). —
(4 slutet med anm.) -HEMMA. (†) fullkomligt l. grundligt hemmastadd l. bevandrad (i en vetenskap l. en bok). Swedberg Schibb. d 4 b (1716). Ingen .., som icke är genomhema i .. vår Svenska Bibel. Dens. Gr. Förrspr. 14 (1722). —
(2 b slutet) -HETTA, v. (genom- 1746 osv. igenom- c. 1747. -heta c. 1747 (: igenomhetad, p. pf.)) [jfr d. gennemhede, t. durchheizen] (i sht i fackspr.) upphetta (ngt) så att det blir hett alltigenom; i sht i pass. (särsk. i p. pf.). Dähnert 119 (1746). När .. (skifferstenen) en gång blit igenomhetad bränner han nästan som sten kohl. Linné Stenr. 29 (c. 1747). Hagdahl Kok. 1092 (1879). Auerbach (1908). —
(2) -HINNA, v. (genom- 1744 osv. igenom- 1682—1727) hinna igenom (ngt); fullständigt tillryggalägga vägen genom (ngt); äv. med obj. betecknande väg; vanl. bildl.; numera bl. (i sht i pass.) med anslutning till GENOM 2 d α, med avs. på bok, läxuppgift o. d. HSpegel (1682) i KyrkohÅ 1904, s. 152. Si på! hvad vädiobahn Gref Horn igenom hunnit. Brenner Dikt. 2: 19 (1727). Frey 1845, s. 541. Läxan genomhanns blott till hälften. Östergren (1924). —
(4 slutet med anm.) -HINNIG. (†) i högsta grad ihärdig l. enträgen. (Djävulen) är en träghen .. och genomhinnigh fiende. LPetri 1Post. V 7 a (1555). —
(2) -HUGGA, -ning. (genom- 1640 osv. igenom- 1682—1759) [fsv. genom huggin, p. pf.; jfr d. gennemhugge, t. durchhauen]
1) hugga igenom (ngt); med hugg genomtränga (ngt) l. åstadkomma öppningar l. hål i (ngt); numera i sht i pass. (särsk. i p. pf.) samt ss. vbalsbst. -ning. Linc. Iiii 2 b (1640). Jackan (var) genomstungen, och hatten igenomhuggen. ConsAcAboP 5: 261 (1682). Med yxor och spett genomhöggo vi (isen). SHedin i SD(L) 1894, nr 135, s. 6. särsk. skogsv. hugga öppning(ar) i (skog); planmässigt gallra l. gleshugga (skog) för att skaffa ljus o. luft. Genomhuggning af skog. Fennia I. 4: 17 (1889). Vid gallringar genomhuggas och glesställas de tätaste ungskogssnåren. SkogsvT 1907, s. 262.
2) (numera bl. tillf.) i p. pf., om väg o. d.: åstadkommen medelst huggning gm skog o. d. HSH 31: 9 (1663). En smal genomhuggen wäg. KKD 6: 86 (1708). —
(2 b slutet) -HÄCKLA, v. -ing (LLaurel (1748) hos Hernlund Laurel 14, Dalin (1852)). (genom- 1725 osv. igenom- 1723—1748) [jfr d. gennemhegle, t. durchhecheln]
1) fullständigt häckla (en mängd lin l. hampa); numera nästan bl. (tillf.) i pass. (särsk. i p. pf.). Schultze Ordb. 1713 (c. 1755). Kindblad (1871).
2) (ngt vard., numera föga br.) underkasta (ngt, särsk. en skrift l. en persons uppträdande) en ingående (detaljerad) o. småsint (illvillig) kritik; äv. med personobj. Ehrenadler Tel. Föret. 4 b (1723). Min vahna är at första gången en Comœdie spelas gå dit för at genomhäckla Auctorn. Knöppel Förtret. 4 (1740). Leopold (SVS) II. 1: 28 (1776). Ett gammalt, från olika sidor så genomhäckladt system. Verd. 1886, s. 225. —
(2 d β) -HÄRDA, v. (genom- c. 1690. igenom- c. 1734) (†) härda ut; äv. med obj.: utstå (ngt). Säll den, som uthi alla motgångstijder / Kan genomhärda med ett stadigt hop. Rosenfeldt Vitt. 171 (c. 1690). Så många sinom tusende otalige Lifsfarligheter, som .. Konung Carl XII .. utstått och igenomhärdat. JDHultman (c. 1734) i HC12H 1: III. —
(2 b slutet) -HÄRDAD, p. adj. (-härdad 1764 osv. -härda 1689)
1) tekn. om stål: alltigenom härdad, fullständigt härdad. Fullt genomhärdadt verktygsstål. TT 1900, M. s. 70.
2) (†) om person: (ytterligt) hård (kraftfull); äv.: tjockhudad, förhärdad? Deucalions åg Pyrrhæ hopkastade Stenar, af hwilka ett genåmhärda Fålk upkåm. LykkoPris C 2 b (1689). (Lat.) Occallere, Occallescere. (sv.) Vara eller blifva grofhyldt, genomhärdad. Ekblad 40 (1764). —
-ILA. [jfr t. durcheilen]
1) (i vitter stil, numera mindre br.) till 2: ila fram genom (ngt); äv. oeg. (jfr 2), t. ex. om flod. GIngelgren i Phosph. 1810, s. 204. Från morgonen till aftonen genomila .. (kolibrierna) luften för att söka efter nektarfyllda blommor. NF 8: 1025 (1884). Därs. 14: 438 (1890).
2) oeg. (jfr 1) o. bildl., till 2 b slutet o. c, om darrning, rysning, känsla, tanke o. d.: plötsligt genomfara l. genomtränga l. uppfylla (ngn l. ngt). Cederborgh UvT 1: 37 (1809). Vid denna bestämda försäkran genomilas den ena av vålnaderna .. av en glädjekänsla. Lagerlöf Körk. 79 (1912). —
(2 b) -IRRA. [jfr t. durchirren] (i sht i skriftspr.) irrande färdas genom (ett område). VFPalmblad i PoetK 1818, 2: 91. För att undvika Ludvig XIV:s polis måste (kardinalen av Retz) genomirra halfva Europa. NF 13: 967 (1889). —
-ISA. (i sht i vitter stil)
1) till 2 b slutet: komma (ngn l. ngt) att genomträngas av isande köld; äv. om köld: isande genomtränga (ngn l. ngt); äv. mer l. mindre bildl. (jfr 2). VFPalmblad i PoetK 1818, 2: 108. Hu dessa kalla vågor / Mig genomisa. Stagnelius (SVS) 4: 311 (1823). Elma stängde fönstret, när hon märkte att den råa nattluften genomisat henne. Stjernstedt Liw. 193 (1925).
2) bildl. (jfr 1), till 2 b slutet o. c, om rysning, förskräckelse o. d.: på ett isande sätt genomtränga l. genomila (ngn). Rutström Schiller 127 (1799). Så genomisades hon plötsligt av förskräckelse vid tanken på hur (osv.). Sjöberg Kvart. 364 (1924). —
(2) -KASTA. [jfr t. durchwerfen]
1) kasta (ngt) fram l. in l. ut genom (ngt); numera bl. ngn gg i pass. (särsk. i p. pf.); förr äv. med avs. på person: genomborra (ngn med ett kastspjut o. d.). Genomkasta en med ett spiut. Schultze Ordb. 2240 (c. 1755). Dalin (1852). LoW (1862).
2) [jfr ä. d. gennemkaste, genomse] (†) bildl. (med anslutning till GENOM 2 d α): (flyktigt) genomse l. genomgå (ngt). När jag betrachtar och betencker the framlidna tijder och genomkastar the framfarne sacker. Gustaf II Adolf 165 (1617). (Tre manuskript) them iag obiter (dvs. flyktigt) genomkastade. LinkStiftsbibl. Brev 3/9 1719. —
(2 b slutet) -KLAPPA.
2) (vard., föga br.) piska upp (ngn) ordentligt, kringklappa. Dalin (1852; med hänv. till kringklappa o. angivet ss. ”fig. fam.”). Bli ordentligt genomklappad. Björkman (1889).
3) (vard., numera knappast br.) i p. pf. i adjektivisk anv.: durkdriven. Dalin (1852; med hänv. till genomdrifven). WoJ (1891). —
(2) -KLINGA, v. [jfr d. gennemklinge, t. durchklingen] (i vitter stil) klinga genom (en rymd); särsk. med anslutning till GENOM 2 b slutet: fylla (en rymd) med klang; i sht mer l. mindre bildl.: göra sig märkbar l. framträda i (ngt), tona genom (ngt), (klingande) genomströmma (ngt l. ngn). Cellarius 185 (1699). Minnet af denna dröm skall styrkande och uppfriskande genomklinga hela hennes öfriga lefnad. Atterbom FB 293 (1818). ”Endast den dygdige är stor”, är det grundtema som genomklingar hela den långa dikten (dvs. ”Människans värde” av Choræus). Snoilsky i 3SAH 9: 60 (1894). —
(2) -KLIPPA, v. -ning (Dalin (1852), PriskatalWSonesson 1895, s. 59). klippa tvärs igenom (ngt); särsk. tekn. i fråga om klippning av plåt medelst klippmaskin. BL 13: 176 (1846). Med dessa maskiner kan man bekvämt genomklippa hela plåtar. PriskatalWSonesson 1895, s. 60. —
(2) -KLYVA, -ning (Wikforss 1: 411 (1804), Dalin (1852)). (genom- 1804 osv. igenom- 1723) [jfr t. durchspalten] klyva (ngt) midt itu; äv. mer l. mindre oeg. o. bildl.; numera nästan bl. i p. pf. i adjektivisk anv. (Kalypso) vände sig utan återhåld åt den redden, hvarest Ulyssis Skiepp vågorne igenom klufvit. Ehrenadler Tel. 3 (1723). Av de idisslande djuren och av dem som hava genomkluvna klövar: kamelen, haren och klippdassen. 5Mos. 14: 7 (Bib. 1917). —
(2 b slutet) -KLÅ. (vard.) särsk.
2) (knappast br.) i p. pf. i adjektivisk anv.: durkdriven, genompiskad. Ack, sådan bof .. sådan skälm .. sådan genomklådd erkekanalje! Wennerberg 4: 139 (c. 1845, 1885). —
(2 d α) -KNOGA. (vard.) ”knoga igenom” (en bok o. d.); numera nästan bl. (föga br.) i p. pf. Hvar och en Præceptor låter gerna köpa nya böcker, hälst dem han sjelf genomknogat. Posten 1769, s. 863. —
(2 b slutet) -KNÅDA, -ning. [jfr t. durchkneten] (i sht i fackspr.) knåda (ngt), tills det alltigenom erhållit en viss avsedd beskaffenhet l. konsistens; i sht i pass. samt ss. vbalsbst. -ning. En gammal försyrad surdeg uphielpes, då den genomknådas med friskt miöl och vatten. Fischerström 3: 392 (1787). Wide MedGymn. 48 (1902; i fråga om massage). —
(2 b slutet) -KOKA, -ning. (genom- 1640 osv. igenom- 1664—1755) [jfr d. gennemkoge, t. durchkochen] koka (ngt), tills det alltigenom antagit den med kokningen avsedda beskaffenheten l. konsistensen; i sht i pass. o. ss. vbalsbst. -ning. Linc. Ggg 4 a (1640). När .. (oxtungan) är nästan igenom kokat, lät henne blifwa kall igen. Salé 18 (1664). Auerbach (1908). —
(2 b slutet) -KOLA, -ning (Rejmers Koln. 8 (1868; i pass. bet.)). (i sht i fackspr.) förvandla (ngt) till kol alltigenom; i sht i pass. (särsk. i p. pf.). Uhr Koln. 12 (1814). Brikettens yttre delar äro öfverkolade, innan det inre är genomkoladt. LAHT 1903, s. 306. —
(4 slutet med anm.) -KOMISK. SmålAlleh. 1883, nr 152, s. 4. Genomkomisk är berättelsen ”Pressens vanmakt”. PT 1907, nr 250 A, s. 3. —
(2) -KOMMA, v. (genom- 1640 osv. igenom- 1674—1711) [jfr t. durchkommen] (numera föga br.) komma (fram) igenom (ngt). Linc. Nn 3 a (1640). Ungskogen är i allmänhet föga hög, tät och svår att genomkomma. Sylvan Vial 1: 303 (1863). —
(2 b slutet, d α, γ) -KOMPONERA. [liksom d. gennemkomponere efter t. durchkomponieren]
1) mus. komponera musik (till en text) på sådant sätt att tonsättningen genomföres med efter innehållet lämpade melodier, harmonisering o. rytm för textens olika avdelningar (strofer); ofta (i fråga om opera o. d.) med särskild tanke på att det färdiga värket icke innehåller talade partier; särsk. i p. pf. i adjektivisk anv. BL 22: 329 (cit. fr. 1854). Både Cherubini, Beethoven och Méhul hade genom att icke genomkomponera sina värk utan använda talad dialog beröfvat dessa .. yttre enhet. Wegelius MusH 407 (1893). Zumsteeg .. var den första som skref genomkomponerade ballader. Valentin Musikh. 2: 91 (1901).
2) estet. i p. pf., bildl., om dikt l. diktparti o. d.: alltigenom fast uppbyggd, vars delar sammanfogats till en fast konstnärlig helhet. I sin ”Hercules” .. har .. (Stiernhielm) lemnat den första genomkomponerade större dikt på nysvenska. IllSvH 4: 614 (1881). Mera enhetligt genomkomponerad var Mörks andra stora roman Tekla. Wrangel Dikten 236 (1912). —
(2 b) -KORSA, -ning. [jfr d. gennemkrydse, t. durchkreuzen]
1) fara (röra sig) kors o. tvärs genom (ett område); genomresa (i olika riktningar). Blixtar genomkorsa skogens flor. Atterbom i Phosph. 1810, s. 137. Redan i början av 800-talet genomkorsades Östersjön av sjörövarskutor. HSchück i SvFolkH I. 1: 182 (1914).
2) med saksubj.: sträcka sig (gå) kors o. tvärs genom (ngt). Atterbom Minn. 431 (1818). Belgien är ett af kanaler och jernvägar genomkorsadt land. Svedelius Statsk. 4: 308 (1869). Djupt inskurna cañonartade hålvägar, som genomkorsa höjderna sicksack. Hedin GmAs. 2: 35 (1898). —
(2 a) -KOXA. (igenom-) (†) med blicken genomtränga (ngt). Thet är ett täckelse hängt för Guds domar, som Menniskligit förnuft ey kan igenom koxa. Ekendahl JEDelaGardie 32 (1709). —
(2 b) -KRETSA. [jfr t. durchkreisen] (i sht i vitter stil, mindre br.) i kretsar genomfara (ngt), röra sig i kretsar fram genom (ngt); i sht om fågel. Dufvorna genomkretsa luften. Dalin (1852). Luften genomkretsades af talrika gamar. Sjöstedt Storv. 242 (1911). —
(2) -KRYPA, -ning (Wikforss 1: 407 (1804), Heinrich (1814)). (genom- 1640 osv. igenom- 1680—1752) [jfr t. durchkriechen] krypande taga sig fram genom (ngt), krypa igenom (ngt); numera i sht i pass. Linc. Hhh 4 b (1640). Jag fann ett pålverk med en liten dörr, som måste genomkrypas. Kongo 2: 172 (1888). —
(4 slutet med anm.) -KULTIVERAD, p. adj. Laurin Konsth. 437 (1900). Hennes genomkultiverade syn på det konstnärliga textilarbetet. 2NF 33: 348 (1921). —
(2 b slutet) -KYLA, v. -ning. [jfr d. gennemkulde, t. durchkälten] (fullständigt) genomtränga (ngn l. ngt) med kyla; i sht i pass. (särsk. i p. pf.). Nordforss (1805). Emellertid .. / .. kröpo (de skeppsbrutna) i land, .. / Genomkylda, genomvåta. Melin Dikt. 1: 109 (1888). Det hade blåst på qvällen, så att rummet var genomkyldt. FrSkog. 150 (1892). —
(2 d β) -KÄMPA. [jfr d. gennemkæmpe, t. durchkämpfen] utkämpa l. deltaga i (en strid) från början till slut; vanl. mer l. mindre bildl.: kämpa sig igenom (svårigheter o. d. l. en av svårigheter o. d. fylld tid), kämpa (en andlig strid) till slut. Ack, hur sällt, att hafva .. genomkämpat frestelserna! Wallin 1Pred. 3: 275 (c. 1830). Med åtta legioner beslöt man, att genomkämpa striden. Emanuelsson Polyb. 1: 450 (1833). Jag har ensam måst genomkämpa mina strider. Wieselgren Hvirfl. 2: 29 (1891). —
-KÖRSEL. [vbalsbst. till köra (i)genom l. GENOM-KÖRA]
1) abstr.: körsel genom (ngt). De bestående riktlinjerna för denna genomkörsel. SvD 1916, nr 32, s. 4.
2) (i sht i fackspr.) konkret: för åkdon trafikabel passage; port(gång). Anordningen, att uthuslängorna med genomkörslar ligga utmed vägen. GSvAllmogehem 1: 72 (1912).
(2 b, d α) -LETA, -ning (Dalin (1852), Östergren (1924)). (genom- 1635 osv. igenom- 1643—1706) [jfr d. gennemlede] genomsöka (en trakt, en skog, ett rum, ett gömställe o. d.); äv. (i sht förr) med avs. på bok l. boksamling l. litteratur o. d.: genomforska; förr äv. närmande sig l. övergående i bet.: utforska (en hemlighet o. d.). Sedan läto the .. alle hans Gömmor genomleeta. Schroderus Os. III. 2: 64 (1635). Den ovthseyeliga stora liuflighet som Naturens ransakande medh sigh hafwer, i det då man desz hemlighet begynner igenomleta, finnes der vthi (osv.). Hiärne Förb. 1 (1706). Han genomletade sina fickor, drog upp en snurra och en boll. Rydberg Varia 276 (1886, 1894). —
(2 d β) -LEVA, -else (föga br., Ottelin Sorl. 86 (1904), SOS 1907, s. 91). (genom- c. 1800 osv. igenom- 1804—1820) [jfr d. gennemleve, t. durchleben]
1) leva från början till slutet av (en viss tid l. tidsperiod); leva (en viss tid l. tidsperiod) till ända; leva så att man kommer över l. förbi (en viss tid); behålla livet fram till slutet av (en viss tid). Vår genomlefda tid. Lehnberg Pred. 3: 82 (c. 1800). Efter Brahminernas lära har verlden redan genomlefvat trenne af förenämnda verldsåldrar eller Jugs. Strinnholm Hist. 2: 431 (1836). Hon landsteg och skänkte de fromma kvinnorna så mycken mat, som de behövde för att genomleva vintern. Lagerlöf Troll 2: 100 (1921).
2) (i sht i vitter stil) framleva (en tid l. ett liv under så l. så beskaffade förhållanden); uppleva; genomgå (en utveckling l. ett utvecklingsstadium o. d.); erfara, pröva på 10 4; utstå, uthärda (ngt); äv.: i tanken l. minnet liksom uppleva l. erfara l. leva sig in i (ngt), (successivt) införliva (ngt) med sin personliga erfarenhet. Grefve Wachtmeister igenomlefde många och stora förändringar af Sveriges tillstånd. Nordin i SAH 4: 11 (1804). Så mycket är säkert, endast den erfarna, upplefvade, genomlefvade kunskapen har ett värde; allt annat är ord. Geijer I. 5: 251 (1820). Denna qvinna genomlefde tidigt svåra pröfningar. NF 3: 1113 (1879). Också förklarade .. Ibsen att han väl ej upplevat, men genomlevat allt vad han i sina dramer skildrade. Vasenius Harm. 174 (1908). —
(2 d β) -LIDA. [jfr d. gennemlide, t. durchleiden] (i vitter stil) uthärda l. utstå de olika faserna i (ett lidande). Sundberg Tal 192 (1890). Jag vill ha rätt att ensam genomlida / mitt eget kval — jag vill ha tröst af ingen! Fröding Guit. 80 (1891). Jag börjar ana, att han i förväg genomled den slitning, som vi nu äro komna i. Larsson Hemmab. 243 (1916). —
(2) -LJUDA. [jfr d. gennemlyde] (numera knappast br.) ljuda genom (ngt); särsk. med anslutning till GENOM 2 b slutet: fylla l. genomtränga (ngt) med sitt ljud; äv. bildl.; jfr GENOM-KLINGA. Linc. Hhh 5 b (1640). Öfver alla sferer / De sällas lofsång genomljuder Himlen. JGOxenstierna 4: 97 (1815). Samma grundton genomljuder dernäst det längre poem, hvilket .. (Clewberg) 1778 på konungens födelsedag uppläste i Utile dulci. Lagus Kellgren 273 (1884).
Spalt G 266 band 10, 1928